Det gick ju bra det här

7 oktober, 2019

I torsdags ver det klövverkning och jag trodde att det skulle ta exakt hela dagen och vara rätt besvärligt. Tänk vad kul det kan vara när man har fel!

Lars kom på morgonen och vi hjälptes åt att ställa upp verkstolen. Och så gjorde vi en gång av grindar som korna fick gå igenom för att komma fram.

I början var det lite krångel med att få in tanterna i kösystemet men vi gjorde om, smalnade av och fick till ett bra sätt att jobba. Då flöt det på jättesmidigt.

Vissa kor var inte överdrivet förtjusta i att gå in i verkstolen men ingen verkade särskilt rädd. Man skulle ju kunna tro att djur som är vana att gå lösa och göra lite som de vill hela dagarna skulle bli panikslagna av att plötsligt sitta fast, men så är det inte. De fixeras så stadigt att de inte kan kasta och sparka och då blir de lunga och finner sig i situationen. Många av våra kor har dessutom varit med förr. De vi köpte in från Jämtland är några år gamla.


– Vad fin jag blir. Kan man få glitternagellack också?

Hanteringen innan de hamnar i verkstolen är viktig samt att alla är lugna kring djuren och inte stressar upp dem. Anledningen till att vi valde just Lars som klövverkare är att han är känd för sin goda djurhantering. Han körde slaktbilen tidigare och han var alltid så lugn och tålmodig med tjurarna. Ingen stress, inga problem. När vi fick höra att han hade utbildat sig till klövverkare bokade vi in honom.

Kolla på Kjellina… Hon är så himla nyfiken jämt! Hon försökte krypa under grinden fram till verkstolen innan det var hennes tur. 

De flesta klövarna såg fina ut och det bästa av allt var att inga favoritkor hamnade på slaktlistan.


Klövarna slipas ner så korna ska kunna gå bekvämt och orka bära sina stora kroppar. Många hade slitit ner dem bra själva, både på grund av att de gått ute på alla möjliga underlag och för att de har bra klövar i grunden.  

Korna som var klara skulle gå ut i hagen hade vi tänkt, men de flesta dröjde sig hellre kvar och tittade när kompisarna fick pedikyr.


Moderna verkstolar är säkra för både djur och människor och hyfsat ergonomiska att jobba vid.

En annan bra sak den här dagen var att vi fick tillfälle att sätta fast nya öronmärken på flera av korna. Märkena är så dåliga! De går av och lossnar helt, eller så sitter halva märket kvar och bara en liten plastplutt på baksidan.
Jag hade köpt nya öronbrickor till alla vuxna hondjur och många av dem gick åt den här dagen. Skönt att de ser ordentliga ut nu, damerna.  Några, nästan alla, fick också en specialfrisering. Jag klippte bort lite päls ur öronen så att det ska vara lättare att se vad de har för nummer.

Tidigt på eftermiddagen var vi klara. Som sagt, det var lättare, smidigare och även roligare än jag hade föreställt mig. Nästan tråkigt att det bara ska göras en gång per år.

 

Hur många var dräktiga?
Haha, ni kan inte ta oss!