I morse när Lovisa och jag gick morgonens första kalvningsrunda hittade vi en fin liten tjurkalv. Alldeles ny. Jag har ingen bra bild på honom men han var väldigt söt. Brun med vit, lite speciell teckning i ansiktet. På eftermiddagen sa det plopp igen och då kom den här gråa!

Det är spännande när kalvarna kommer nästan utan förvarning. Ibland kan man ju se att något är på gång men oftast är det redan klart när vi kommer dit. Som med den här fina kvigan som alltså föddes mitt på dagen. Ena minuten var någon av oss där och skrapade, halmade eller utfodrade och i nästa fanns där en nykläckt kalv.

Linda upptäckte henne och hon har även tagit dessa bilder.

Det är inte så lätt att veta var maten finns när man är nyfödd, men efter lite lönlöst letande vid frambenen hittade hon rätt till sist. Naturen är fantastisk.

Än så länge har vi inte delat upp korna. Förra året samlade vi alla som hade kalvat i en egen del av hallen för att det inte skulle bli så rörigt. I år har allt flutit på så bra och snabbt att vi inte har gjort det än. Det har inte känts nödvändigt helt enkelt. Korna är lugna, de kalvar snällt på ströbädden (utom en som gick iväg till skogen) och de är snälla och försiktiga med småttingarna. Dessutom har vi några mindre kvigor och två specialkor i en egen fålla så det är lite upptaget längst ner i hallen. När vi har fått undan de här specialkorna (ska berätta om dem sedan) kanske vi delar upp det på något annat sätt.

Rasthagen är fortfarande öppen på dagarna men vi stänger på kvällarna innan det blir mörkt. Vi vill inte att någon kalv går ut och fastnar någonstans eller att fler kor kalvar ute. Det är ingen optimal hage för varken smala kalvben eller födsloarbete. Knöligt och stenigt på sina håll och ganska isigt just nu. De får hålla sig inne på nätterna tills det blir barmark och kalvarna är större. Inga bekymmer verkar det som, de trivs bra och sover ändå alltid inomhus.