Idag fick Klara-Bella sin första kalv. En stor tjur som hon smet iväg och födde utomhus i storm och kyla. 

Han blev lite kall och fick bäras in och bäddas ner i halmen. De fick en egen box också eftersom Klara inte riktigt fattade vad moderskapet krävde av henne.

Hon slickade förvisso på kalven en del och hade koll på honom hela tiden. Hon ”pratade” också med det speciella, djupa modersråmandet, så hon förstod att han var hennes och att hon skulle ta hand om honom.

Men så var det ju det där med maten. Den där lurvbollen skulle visst äta också. Hur då? Det förstod hon inte riktigt. Ännu krångligare blev det när han dessutom var ranglig på benen och inte ville kliva upp ordentligt.

Den nyss uppmonterade låsfronten kom väl till pass. Vi satte fast Klara och testade att komma nära juvret. Hon sparkade lite men lät oss tvätta rent och mjölka ur lite råmjölk som vi kunde ge kalven. Efter ett tag kunde han prova själv också. Det gick inte så bra så vi fick mjölka ur igen och ge med hink. Då piggnade han till rejält och kom upp på benen. Till slut fick han komma fram och dia ordentligt medan modern mumsade på lite korn.

Nya krafter, nytt mod. I morgon klarar de sig säkert själva.