Det finns en tjur som är så himla speciell. Snällare än allt men samtidigt så otroligt jobbig. Han både förgyller och fördröjer vardagen och jag vet ärligt talat inte hur det ska gå att hantera honom när han blir ännu större. Tänk en 700-kilos teddybjörn som bara vill kramas..!

Bellman heter han och jag börjar misstänka att han har någon sorts funktionsvariation. Han beter sig inte som de andra, följer inte några vidare flockmönster och är helt omöjlig att driva. Han vill bara mysa. Vill bli kramad och kliad och ska man flytta på honom får man sätta axeln emot och försöka lyfta honom dit han ska. Inte det lättaste kan jag lova. Och det ska göras varje dag när vi ska skrapa gången utanför hans box.

Vi tror nästan att fjällkon Giklan har en klöv med spelet eftersom hon uppfostrade honom när han var liten och föräldralös. Hans mamma var galen och ville inte veta av honom men hos Giklan fanns det mjölk och modersvärme. Och med den kom tydligen några av fjällrasens särdrag såsom envishet och allmänt udda beteende.

Trevlig är han. Och fungerar bra som sittmöbel medan han blir kliad av veterinären. Men som sagt jobbig. Nu är han snart ett år gammal (han ser kanske liten ut på bilden men det är för att foderbordet är så högt) och han ska vara kvar här i ungefär ett halvår till. Det blir en prövning. Och hundratals tillfällen till mys.

(Foto: Jag själv. Ber om ursäkt till Veterinär- Ellinor för att hon blev så suddig!)