Vill ni veta hur det går?

Vi är långt hemifrån nu. Sisådär nittio mil. Klippan känns som en blandning mellan Timrå och Tyskland och Danne vill ut och åka tröska. 

På måndagsmorgonen rullade vi iväg med flyttlasset och redan innan Uppsala tyckte Danne att det började bli besvärligt. Att se åkrarna alltså. Små dammoln lite här och var vittnade om att tröskorna var ute och ju längre ner i landet vi kom, desto fler blev de förstås.

Efter en lång men bra bilresa utan större missöden än en liten omledning från en olycka var vi framme. I Skåne. Där vår dotter alltså ska bo.
Jag hade aldrig varit i Klippan tidigare och blev positivt överraskad. Samhället är ganska litet men fint på ett sorts europeiskt sätt tycker jag. Lite Tyskland/Polen-känsla på något vis utan att jag riktigt kan sätta fingret på varför. Och som Timrå. Litet, gemytligt och man hittar allt man behöver.


Vi har lokaliserat Ica och Coop, en bra pizzeria, en padelhall och skolan där hon ska gå. Samt att vi nästan känner oss som locals då vi känner igen vissa bilar som cruisar runt här på kvällarna och att vi har koll på vilken parkering ungdomarna samlas på.

På lagom cykelavstånd finns åkrar och till och med djur. Det är bra om dottern får abstinens. Danne fick det direkt och vi har till och med kört in på småvägar för att kunna se en tröska på närmare håll.

Det är fint här. Sverige är verkligen vackert, både i norr och söder. På landet och på hotell.

Gårdagen, tisdag, spenderades till stor del på Ikea. Om jag blev trött? Ja. Om jag tycker om att åka dubbla turer till varuhus, plocka saker på tag själv-lager där det luktar underligt och sedan skruva ihop möbler i stekande värme? Nej.
Men det var värt det. Det är kul att vara här. I den fina men just nu stökiga och halvklara lägenheten. Att göra allt det här tillsammans.
Danne har sån koll också. Svänger av vid rätt avfart hela tiden, kommer ihåg var parkeringen för hyrsläpen ligger och är bra på Ikea-instruktioner. Om jag hade varit med som ensam förälder hade det nog blivit många extravarv i rondellerna och frustrationsavslitet hår kring möblerna.

Idag ska vi göra klart det sista och sen får vi se var vi tar vägen. Kanske måste vi stanna vid någon fler åker och kika lite.