Fint stopp tack vare blogg

13 augusti, 2020

Hemma igen. Med trötta ögon och en familjemedlem mindre i huset. En bonus med resan var den mellanlandning vi kunde göra tack vare just denna blogg. Tänk vad bra det kan bli. 

Man vet att man är lyckligt lottad när man kan ramla in hos folk sent på kvällen lite hursomhelst i augustimörkret. Vi kom hem till Martin och Frida och deras härliga barn helt tomhänta, svettiga, trötta och mentalt urlakade efter att ha lämnat dottern i Skånelägenheten tidigare på kvällen. Trots den sena timmen fick vi fika, en massa trevligt prat till långt in på natten och en nybäddad säng att sova i. Jag fattar knappt att det är möjligt. Särskilt som vi lärde känna den här familjen av en ren slump när Martin kände igen oss från bloggen en gång. Det var på Borgebymässan för några år sedan och förra sommaren kom de och hälsade på oss. Så det kan bli.

Efter en dag av mer Ikea-bygge, en massa navigerande runt Helsingborg (med mig som inte helt optimal kartläsare) och upphämtning av en tavla och en begagnad cykel var det väldigt fint att komma hem till Martin och Frida.
I morse fick vi god frukost och efter det en rundtur bland familjens djur och marker. Jättekul var det och vi är så tacksamma för allt. Värmen att ha vänner är något fantastiskt. Vi är lyckligt lottade. 


Imponerande stenmurar… (zooma på den långa som går tvärs igenom hela betet). Tänk vad människor har slitit för att bruka jorden genom tiderna.


Fina och trevliga soldyrkardjur.

Det tog ett tag att komma hem sedan men det var en bra biltur. Trösktemat fortsatte längs hela färden och förutom allt skördande längs vägarna stannade vi till och beskådade några maskiner på närmare håll. Bland annat den här motivlackade pjäsen. Fin!

Nu är det dags att sova för i morgon väntar vardagen. Det ska bli en fröjd att gå till lagården efter allt stillasittande i bilen idag. Röra på kroppen och vara hos djuren. Och så ska vi försöka ta reda på hur en viss krånglande traktor mår. Det känns inte lika lustfyllt men det blir nog bra det med. Allt blir bra. Någon gång.

Leif är hemma
Vill ni veta hur det går?