För två vekor sedan tjuvhämtade ju Danne eller om det var Linda en söt liten kvigkalv. Nyss kom en tjur som ser ut att kunna vara hennes storebror. 

Det är alltid kul att få hem nya kalvar men extra roligt när det är köttraskorsningar. Juni, lillkvigan, och den här grabben har samma gråbruna färg på kroppen, samma trubbiga kött-look och vita ben. De är framåt och pigga båda två, hon är ett par storlekar mindre och bor i kalvladugården medan han är ute hos de avvanda. Juni är liten men ser ut att kunna bli stabil och fin, han är redan stor och bastant. Och bestämd. Han vrålar för full hals med jämna mellanrum eftersom han han inte får någon mjölk längre. Han fick gå och dia fritt ända tills han kom hit och han håller inte med om att han är stor nog att klara sig utan nu.

Den här bilden har jag haft med förut, den är från Lindas instagram. Tänkte att jag lägger upp den igen för att visa hur lika de är. Dock ljuger kameran lite och gör att Juni ser aningen mer rödbrun ut än hon är. Fina är de i alla fall. Och mer lika varandra i verkligheten.

Ska tjurkalven ha ett namn också förresten? Kanske ska han kort och gott heta Brorsan?

Kanske är de här kalvarna syskon på riktigt. De kan ju faktiskt ha samma pappa. Ser ut att vara bra gener i så fall, kvigan har nog till och med chans att bli kvar om hon växer på sig som hon ska. Troligen hamnar hon hos korna så fort kalvningarna har kommit igång ordentligt och där kan hon få sig en adoptivmamma eller två. Om hon fortsätter charma folk kanske hon blir en del av besättningen och får egna kalvar en dag. Vem vet?

En sak vet jag i alla fall och det är att storebröder är bra att ha. Juni har kanske inte så mycket nytta av sin eftersom de inte ens befinner sig på samma plats och själv har jag inga äldre syskon heller. Men min äldsta lillebror, han fungerar precis som en storebror och ålder är ju faktiskt bara en siffra. Han är den man kan ringa när det skiter sig och som ställer upp när man behöver hjälp.