Alla kalvar är såklart välkomna och efterlängtade men det finns vissa kor som man är extra nyfiken på och vill veta vad de har i magen. 

Ledarkossan och supermamman Kjellina till exempel. Hon fick en kvigkalv i helgen, trots att vi trodde det skulle bli en tjur efter dräktighetsundersökningen. Det var kul med en kviga för den kanske vi behåller och avlar vidare på. Om hon blir välbyggd och hornlös förstås.

Alla Kjellinas kalvar heter något på E och den traditionen fortsätter vi med. Den här tösen har fått det fina namnet Elma.

Liten men söt.

På bete för två år sedan. Kjellina tog hand om alla. 

Bokstaven E för oss in på Kjellinas första dotter Ellie som kalvade precis idag. Hon är helt grå och tjuren Leif som är far är en ljus Blondekorsning. Kalven? Den är alldeles svart! Intressant hur det kan bli, och inte kan man skylla på någon brevbärare, sotare eller krograggare heller när man har med kor att göra.

Dålig bild… jag skärmdumpade från en snapvideo jag fick av Linda. Får lägga in några bättre senare.

Uppdatering. Här är två bättre !

En tjurkalv fick hon den här gången och Ellie är precis som Kjellina en duktig mor.

Ellie själv som nyfödd med mor Kjellina. 

Lilla Mys Mamma är en andrakalvare som var besvärlig förra året. Hon fattade inte hur viktigt det är att ge sin avkomma mat. Hon var kittlig och öm i juvret och lät inte kalven dia ordentligt. Vi fick sätta fast henne och hjälpa till men det slutade med att kalven, Lilla My, började tutta på en annan ko, Glasklara, istället. Det blev lugnast så verkade hon tycka. Så slapp hon bli sparkad av sin mamma.

Varför denna ko blev kvar när hon inte skötte sig är oklart men det var visst rätt beslut ändå. I år har hon tagit jättebra hand om sin kalv och den får äta hur mycket den vill. Ska visa bild på den med, kanske i morgon.

Här är Lilla My från förra året.

Gissa vem som är Lilla Mys Mamma? Just precis, hon som har samma färg och en liknande fläck i ansiktet. 

Tigerkossan är spännande eftersom hon har så speciell teckning. Dock har avkommorna blivit ganska vanliga hittills men kanske är det i år hon ska få en liten tigerkalv? Vi hoppas på det.

En annan vi väntar extra mycket på är Giklan, Linneas fjällko. Hon ska få sin tredje kalv nu och vi tror att det är en tjur. Efter Ralf som tyvärr dog för några månader sedan. Kul att hans gener ska få leva vidare ännu en gång om allt går som det ska.

Fjolårets kalv Freja. Kolla smårynkorna ovanför mulen…!

Det roliga med det här ”kosseriet” är just det här. Att man får en speciell relation till fler och fler kor för varje år. I början, särskilt eftersom vi köpte in en flock vuxna kor och inte hade så många som vi fött upp själva, tyckte jag ofta att de var som ett anonymt gäng som drog omkring. Nu är det annorlunda. Vissa kommer man att minnas för alltid. Kul!