Det är frustrerande att inte kunna vara hemma och hjälpa till när det krånglar. Idag har det varit besvärligt på farmen och det är bara att hoppas att allt går bättre i morgon. 

Det stora orosmolnet för tillfället är att Lexia har gått i strejk. Det var inte vad vi behövde nu. Trösknigen är satt på ofrivillig paus i finvädret och i skrivande stund letas fel med ljus och lykta. Vi hoppas att det är något enkelt elfel, ett kabelbrott eller så, men vi vet inte än. Den stannade och gick sedan att köra endast sakta och sporadiskt. Det slutade med bogsering.

Det isar i magen och känns inte alls bra det här. Kornet måste hem nu och dessutom har vi vall på slag som behöver balas. Det finns ingen tid för trasiga tröskor och nattskruvning men det är inte så mycket att välja på tyvärr. Den lär ju inte laga sig själv.

L60’n började spruta hydraulolja också, bara för att riktigt kicka igång veckan, och Jenny har haft fullt upp med allt som skulle göras och hinnas bland djur och maskiner. Själv försöker jag vara en bra förälder här på sjukhuset. Tränar på acceptans och på att inte bli alltför galen av att inte kunna hjälpa till.

Det går sådär.

(Gamla bilder i inlägget. Har inga nya för dagen. Återstår att se om Danne fortfarande är sådär kärleksfullt inställd till sin tröska i morgon…)