September övergick i oktober och det blev visst höst på riktigt. Som att slå om en strömbrytare. Nu är det plötsligt mörkt ute, handskarna är konstant blöta och man använder minst två par arbetsbyxor dagligen eftersom de man har på sig blir genomsura efter ett par timmars jobb. 

Jag är en riktig vädertjatare nu men ack vad tråkigt det är när det knappt blir ljust på dagarna och vattnet letar sig in under kläderna. Eller hur? Och varför ska saker krångla som mest när vädret är som sämst?
Tänk om dagar av blötregn (min pappas uttryck och jo, det är skillnad på vanligt regn och blötregn) kunde avlöpa smidigt, med minimal mängd extrajobb? Så man kunde ta sig lite söndagsvila på soffan eller komma in i tid efter kvällsladugården och hinna se en film eller dricka te?

Den här blötregnsdagen har jag varit utomhus nästan varje minut. Trots det har jag inte fått särskilt mycket mer gjort än det vanliga arbetet. Jo, förresten, jag har burit skitvatten från lilla gödselplattan till gödeslbrunnen och tömt ladugården på skräp och lite annat. Men mest har det varit djurskötsel som vanligt. Inklusive en krånglande traktor. Som jag hade lämnat ute. Med påföljd att jag fick stå i hällregnet och jävlas med batteriladdare och skarvsladdar flera timmar i mörkret.

Något är inte som det ska med ena batteriet på JD’n…

Till slut kom den igång efter många om och men och foderblandningen blev klar frampå kvällskröken. Nu har djuren kommit till ro och har all mat de behöver. Utanför huset viner stormvindar medan regnet slår mot rutorna och jag har lagt handskarna på tork tills i morgon.

Nog är det höst alltid, det är ett som är säkert.