Friska djur är en förutsättning
En snedvriden och tröttsam uppfattning som finns i vissa kretsar är att bönder tjänar pengar på bekostnad av djurs välbefinnande. Det är ju precis tvärt om. Det är friska djur som ger lönsamma gårdar och vi lantbrukare jobbar för att de ska ha ett gott liv, livet ut, oavsett djurslag.
Igår morse hörde jag på nyheterna att svensk kyckling tydligen fått ”rött ljus” av WWF (Världsnaturfonden) och att man enligt dem bör undvika att äta det. HÄR skriver ATL om samma nyhet för den som vill läsa mer. Lite höjer man ju på ögonbrynen åt det här eftersom kyckling länge har ansetts vara det snälla köttet medan nötkött varit den stora boven.
En av faktorerna som bidrar till rödlistningen sägs vara djurvälfärden på kycklinggårdar. Man menar att kycklingar av snabbväxande raser riskerar hälso- och smärtproblematik eftersom de blir tunga för fort. Det är något som varit på tal åtskilliga gånger under många år men som enligt uppfödarna, både små- och storskaliga, inte är något problem idag. Med välanpassade stallar, rätt foder och bra skötsel håller sig kycklingarna friska och starka under hela sin livstid.
Det är alltid vanskligt att uttala sig om andra lantbrukares områden och jag ska inte grotta in mig i kycklingbranschen i det här inlägget. Inte heller ska jag försöka klura ut hur WWF arbetar med sina listningar och vilka fakta de egentligen grundas på. Men en sak stör mig och det är den debatt som alltid tar fart när djuromsorg och matproduktion kommer på tal. Det blir ofta, alltför ofta, tal om att djurvälfärden skulle få stå tillbaka till förmån för drift och lönsamhet. I ett land som Sverige med hård lagstiftning och många kontrollorgan är det inte så. Sjuka och skadade djur gynnar aldrig verksamheten. Friska djur och raser som funkar är själva motorn i all produktion och det vi djurbönder strävar efter. Med de ramar och lagar vi har att förhålla oss till går det varken att få lönsamhet eller motivation till allt arbete som krävs om djuren inte mår bra.
Det är alltså en irriterande missuppfattning att lantbrukare skulle kunna tjäna mer pengar genom att låta djuren ha det dåligt. Att ju sämre djuren har det desto mer kan vi stoppa i plånboken. Hur kan det vara så svårt att förstå att det är precis tvärt om? Det är friska, hållbara djur som gör företagen livskraftiga. Om djuren är sjuka, bräckliga eller skadade producerar de under sin potential eller går rakt av med förlust. (Sedan har många svårt att få lönsamhet ändå men det är en annan sak som handlar om världsmarknad, EU-regler och inrikespolitik bland mycket annat.)
Vilket kött som påverkar klimatet mer än andra kan vi också debattera tills fan löser av oss men gemensamt för alla djurbönder är att friska djur är en förutsättning. Man bättrar inte på siffrorna genom att låta djuren fara illa, det kan jag lova.
Med god djurvälfärd kommer också utveckling och innovation i och med att företagen går framåt. Eftersom vi hela tiden strävar efter bättre hälsa och välbefinnande för produktionsdjuren har det svenska lantbruket en hög kunskapsnivå och ligger långt fram även när det gäller ny teknik och klimatanpassning. Det i sin tur gör att både små och stora gårdar kan producera mat med god djuromsorg. Ett bra djurliv kan nämligen se ut på olika sätt och konsumenterna är i slutändan de som bestämmer vad vi ska ha mer eller mindre av.
Tillbaka till den rödlistade kycklingen. Jag tycker att kyckling är gott och festligt och här hemma äter vi det kanske en gång i veckan. Våra matvanor kommer inte att ändras av denna rödlistning för det viktiga när jag använder min konsumentmakt är att välja svenskt så långt det är möjligt. Det är ett enkelt sätt att verka för både hållbarhet och djuromsorg.
Om man vill läsa mer.
För något år sedan debatterades kycklinguppfödning hårt när nyheter om skadade vingar vid slaktlastning var på tapeten. Då skrev jag om både stor- och småskalig produktion och lärde mig mycket. Här är länkar till de inläggen. Välkommen att läsa.
Här är en länk till branschorganisationen Svensk Fågel där de bemöter WWF’s röda ljus.
