Så fungerar storskalig kycklingproduktion

7 april, 2019

Min kunskapsresa på temat matfågel fortsätter och nu har jag pratat med en storskalig kyckliguppfödare. Jag har lärt mig ännu mer, fått en bredare bild och känner mig mycket bättre rustad att göra bra val när jag köper mat. Häng med till Husby Gård!

I Kvicksund, mellan Eskilstuna och Västerås driver Per Watz storskalig uppfödning av matfågel på den släktgård som han tog över 1998. Här hålls 280 000 kycklingar åt gången inomhus, i stall med ytor på totalt 12 000 kvadratmeter.

Under ett år föds åtta omgångar kycklingar upp och om man räknar på det, 280 000 gånger 8, får man en årsproduktion på svindlande 2 240 000 kycklingar. Alltså över två miljoner djur. Två miljoner individer. Det går nästan inte att förstå hur många det är.

Till gården hör 400 hektar åker där Per bland annat odlar spannmål som blir foder till kycklingarna. De pickar i sig sisådär 1000 ton vete om året vid sidan av annat foder som köps in.

Man har även många projekt och satsningar på bland annat elproduktion och biobränsle och Per Watz brinner ständigt för utveckling och ny teknik.

Men åter till kycklingarna. Hur sköter man den här mängden fåglar?

Jo, på gården jobbar två heltidsanställda djurskötare, en helganställd och så Per själv.
Det är en snabb produktion, kycklingarna stannar på gården i 36 dagar, så noggrann dokumentation och uppföljning är extremt viktigt. Därför går en hel del tid till administrativa sysslor vid sidan av jobbet i stallarna.

Mycket är automatiserat på en stor matfågelgård så arbetet med djuren bygger till stor del på att verkligen vara bland dem, spendera tid i stallarna och till fullo använda sitt djuröga och sin kunskap för att se hur kycklingarna mår. Förutom att rensa bort sjuka och döda djur (som finns i alla djurbesättningar ibland) så är man där och tittar på dem, granskar deras beteende och försöker skapa en optimal miljö. För att de ska växa måste de må bra. Djurskydd och framgångsrikt företagande går hand i hand exakt hela tiden.

Är det för varmt eller för kallt? För ljust? Eller kanske för mörkt?

-Det som funkade igår behöver inte funka idag och enda sättet att veta hur kycklingarna vill ha det är att vara på plats och umgås med dem, berättar Per.

Just den snabba och tajta produktionen är det som ger Per Watz glöd och inspiration. Han kan prova sig fram, testa olika idéer, göra små förändringar och se resultat på extremt kort tid. På så sätt kan man utveckla och förfina det man gör och även behålla intresset, menar han. Perioderna när stallen är tomma för tvätt mellan uppfödningsomgångarna  fungerar också som en sorts boost. Då hinner man landa i det man nyss gjort, granska resultaten och bli taggad igen för nästa omgång.

Vingskadorna – vad säger uppfödaren?

När det gäller vingskador pratar Per öppet om att branschen tyvärr inte är felfri men att man ständigt jobbar med att få ner antalet. Siffrorna för skador är låga och man mäter sedan 2007 för att kunna följa upp. Målet är såklart noll. Dock är det i det närmaste omöjligt i någon form av djurhållning men det är branschens vision. Saker kan alltid hända när man har med levande djur att göra men man vill bli alltid bli bättre.

Per levererar sina kycklingar till Kronfågel, alltså inte Guldfågeln som var på tapeten nyligen, och han berättar att man hela tiden jobbar för bättre lösningar. Man testar olika plockmaskiner, gör försök med kameror i slaktbilarna samt går igenom slakteriernas rutiner.

Kycklingar plockas upp för transport med hjälp av en maskin som manövreras av tre personer. Att plocka dem för hand skulle inte vara vettigt varken ur djurskyddssynpunkt eller arbetsmässigt, berättar Per. Plockningen går lugnt till och sker i nedsläckta stallar. Mörker gör djuren lugna men för att människorna ska se använder man blått ljus, vilket kycklingarna inte uppfattar. I Sverige regleras hur maskinerna ska hanteras och vi har krav på att personalen ska kunna hantera djuren varsamt.
Kycklingarna transporteras till slakt i lådor.

I Sverige får man ha högst 36 kg kyckling per kvadratmeter stallyta, vilket uppnås sista dagen, vid slakttillfället.

Visste ni förresten att man kan besöka storskaliga matfågelgårdar?
Husby Gård tar ofta emot besök och hade nyligen gäster ända från Hong Kong. Även andra gårdar visar upp sina verksamheter och många vill berätta.

Precis som i förra kycklinginlägget vill jag åter igen slå ett slag för människans fria val. De priviligerade val vi kan göra i det här landet tack vare att vi har mat i överflöd, både egenproducerad och importerad. Vi måste äta men vi kan och bör välja vad vi äter. Och om vi ska kunna välja måste vi ägna tid åt att ta reda på hur maten produceras, inte fastna i det som drabbar oss känslomässigt för stunden.
Tyvärr är det så att många av de som förfasat sig över nyheter om brutna kycklingvingar glömmer ganska snabbt. Snart är kycklingen på bordet igen, kanske kryddad med lite dåligt samvete till en början, men helt utan att någon har lärt sig något nytt.
Jag tänker att man kan ta tillfället i akt när man hör obehagliga saker i media och faktiskt släppa fram sin nyfikenhet. Att se fler sidor av en sak och få en bild av människorna och djuren bakom.

När man har skaffat sig kunskap blir valet mycket lättare och man kan få förståelse för olika sorters produktion.  Sedan väljer man utifrån det.

Jag väljer svenskt. Både stor- och småskaligt. För mig är svensk mat trygghet. Och jag tror att vi behöver både stort och smått.

Tack Per för att jag har fått lära mig mer om storskalig kycklingproduktion och tack också till Anna Kihlén på Spannarps Säteri som skev en fantastiskt genomarbetad kommentar vid mitt förra kycklinginlägg. In och läs den, HÄR är det inlägget.

Såhär känns det
Nu är hon här!