Omotiverat låg självförsörjningsgrad för livsmedel, basnäringar som kvävs och ett fullskaligt krig runt knuten. När är det någonsin rimligt att göra vettiga förändringar om inte nu? 

Idag presenterades ett slags kompensationspaket från regeringen och jag undrar hur man tänkte där egentligen? En mindre skattesänkning på bränsle, oförändrad reduktionsplikt och en slant till alla som äger en bil. Vad är frågan om!?
Höjt bostadsbidrag och lite annat kom också med för nu var det läge att lätta upp för konsumenterna. Konsumenterna? Ja, vi är väl alla konsumenter på olika sätt och jag tar gärna emot en tusenlapp för min skitiga Volvo om det bjuds. Men vad hände med näringslivet? Företagen? Basnäringarna?

Om de som producerar allt inte går runt längre, då blir det ju bara ännu dyrare för folk. Eller tänker jag fel här? Har jag tappat det helt? För jag förstår inte nu!
Det är väl inte privathushåll i första hand som driver landet, det är vad folk i privathushållen gör. Vi som bor och handlar mat jobbar ju med någonting eller har så gjort i många år. Vissa av oss producerar kött eller mjölk, andra transporterar varor till butiker, gräver sjukhusgrund, bygger vägar eller jobbar i gruva. Någon annan arbetar i skogen och ytterligare ett gäng i pappersindustrin, som i sin tur är beroende av skogen. Det hänger ju ihop!

Om allting stannar av för att man inte ens nu, i krigstider, kan få konkurrera på någorlunda lika villkor med övriga Europa, och pausa diverse dyra och importberoende hållbarhetssatsningar såsom reduktionsplikten, när ska det då ske någon ändring?

Har man verkligen missat hur många som är direkt eller indirekt beroende av de näringar som drabbas extra hårt just nu? Det finns inget vi och dem. Alla konsumenter, allt vanligt folk, alla är vi en del av det Sverige som består av flera olika basnäringar och en mängd företagare. Vi måste laga efter läge. Är det inte så man gör i oroliga tider? Analyserar var man står här och nu och sätter in bästa möjliga åtgärder, på både kort och lång sikt?

Skatt är bra och vi ska betala skatt. Vi ska ha ett starkt skyddsnät, en trygg sjukvård och en jämlik skola. Frågan är bara om man kan upprätthålla det om ett samhälle blir alltför konkurrenssvagt? När hela branscher blöder sönder och omvärlden är oroligare än på väldigt länge? Nog måste vi kunna se hela bilden och hur det hänger samman? Jag har svårt att begripa hur något samhälle skulle kunna gynnas av att hjulen slutar snurra. För det är så det blir till slut om man bara satsar på bidrag istället för livskraft. Utan liv i näringarna blir det heller inga skattekronor. Var ska pengarna komma ifrån?

Som verksam i de gröna näringarna blir det extra tydligt redan nu att dagens satsning inte var så värst bra. Det måste göras mer och det måste satsas på företag och basnäringar. På så sätt hjälper man alla.
Vad sägs om rejäla skattesänkningar på energi och bränsle till att börja med? Och en reduktionsplikt i nivå med andra europeiska länder?

När? Jo nu, när världen och den globala ekonomin befinner sig i ett alltmer extremt läge.