Om man tycker att det blir för mycket djur och maskiner här kan man få komma in i köket istället. Jag pimpade lådorna för ett tag sedan och det blev jättefint tycker jag. Många husmoderliga bondmorapoäng om jag får säga det själv. 

De senaste åren när vi har varit mycket på sjukhus har det blivit allt viktigare och roligare att ordna i huset när man väl varit hemma. Både arbete och fritid strålar samman i vårt kök och jag har uppskattat hemmet mer än någonsin nu. Därmed har jag också blivit mer benägen att ordna trivsamt omkring oss. Inga stora grejer men lite plock och fix någon gång ibland.

Nu tänkte jag visa några bilder från tidigare i år, innan vårbruk och skörd och allt det där. Då ägnade jag några timmar åt att göra fint i alla kökslådor. Löjligt? Ja, kanske det. Men jag tyckte det var riktigt trevligt.

Såhär såg det ut innan. Hårda, tråkiga ytor och en korvig kökshandduk i en av dem. 

Stöket som uppstod när jag tömde alla lådor…

Vi har ett vanligt IKEA-kök och ingen särskild stil hemma. Lite franska toner smyger sig in här och där men mest av allt vill vi bara ha ett lantligt, välkomnande kök där folk vill vara.

Några bitar vaxduk i lådorna gör inte ett helt rum förstås men det höjde trivseln på något sätt. Eller så var det mest känslan av att ge sitt hem lite omsorg och kärlek. Att göra det har också ett värde, fast det är lätt att glömma ibland.

Jag mätte och klippte till. Och satte några bitar dubbelhäftande tejp från Biltema under. 

Titta, vad fint!

Vanlig vaxduk från en tygaffär. 

De tråkiga vita besticklådorna tog jag ut i verkstaden och sprejade svarta. Det gjorde stor skillnad. Nu syns det inte hur slitna de var.

Jag blir fortfarande glad när jag öppnar lådorna och då var det värt 200 kronor och lite fix. Undrar vad nästa projekt blir? Få klart lister och fönsterfoder som saknas på några ställen? Eller kanske slipa trappen som jag tänkt så länge? Nä, förresten, nu ska vi inte överdriva. Möjligen skaffar jag en till vaxduk som jag kan slänga upp på altanbordet.

Klart slut från inredningsbloggarn’.