I månadsskiftet togs avelstjurarna bort från korna och nu går de på välförtjänt killsemester i egen hage.

Leif och Bamse har jobbat färdigt för i år och har en egen hage alldeles för sig själva. De verkar nöjda faktiskt, det blir mycket vila och de trivs i varandras sällskap. Särskilt Bamse verkade lite less på brudarna på slutet och hade inget emot att flytta. Ingen brunstade om och då blev han genast överflödig.

Det är så tydligt det där när man har yngre tjurar i koflocken tycker jag. Hur de kan ha svårt att hitta sin plats och trivas på samma sätt i slutet av betäckningsperioden. I början är ju alla kor och kvigor så trevliga och vill ha kontakt, svankar upp sig och står på kö. Men när jobbet är gjort och dräktigheterna fastnat, då är tjuren inte lika intressant längre. Som ny kille på jobbet kan man därför längta hem lite på slutet.

Äldre tjurar som varit med ett tag brukar finna sig tillrätta och trivas bland korna, även när de inte brunstfjäskar längre. Som Leif, han är en i gänget hela somrarna.

Med åren blir man en kompis, inte bara en simpel spermaleverantör. 

Både Bamse och Leif behöll formen rätt bra trots mycket kroppsarbete så de får gå ute ett tag till fast det inte finns så mycket gräs i hagen. (Här på bilderna syns dock bara den upptrampade ytan vid balkorgen, de har mycket mer som är grönt.) De betar lite här och där och så stödutfodrar vi med ensilage.

När höstvädret drar in på riktigt får de flytta tillbaks till hangarn och avnjuta en lyxigare meny men än så länge kan de vara ute och ströva.