Oxveckorna är här och det går trögt. Att det har fortsatt snöa är väl ingen nyhet direkt, stora delar av landet har haft samma, men jag tror sällan jag har längtat så mycket efter våren som nu. Inte ens 2018 kände jag mig så trängd och insnöad och rent ut sagt less på vintern redan i januari. 

– Det är svårt att hålla emot, sa Dannes morfar om någon klagade på nederbörd. Och så är det ju verkligen. Den som försöker hålla emot snön när den faller kommer att misslyckas så det är lika bra att acceptera och försöka njuta av det som går. Kanske köpa ett par skidor och omfamna vintern istället för att förbanna den?

Det händer ganska lite hemma på farmen just nu för all skottning tar tid och alla vanliga göromål blir extra långdragna. För att utfodra ungdjuren till exempel, måste man först skotta bort snön ur krubborna, dra rent framför fodermixhögen med traktorn och ibland även skotta av själva högen innan man kan ta en skopa och köra iväg och fylla på. Innan man kan halma behöver man skotta först för att över huvud taget komma fram och när man ska blanda foder gäller det att få bort snö för att nå ensilaget i limpan och kornet i spannmålskorven. Det tar låååång tid.

Och poff så är dagen slut. 

Jag menar inte att försöka slå något gnällrekord här men det är ett tråkigt faktum att man inte hinner dra igång andra projekt utöver själva djurskötseln den här tiden. Särskilt inte just nu när vi är en person kort i verksamheten.

Danne har i alla fall lyckats karva ur några timmar för en grej som pågått länge nu. Pannrummet. Det börjar äntligen ta form på riktigt och med lite tid här och där blir det till slut resultat.

Själv ska jag sopa vindväven i hangarn och klippa några fler kor i veckan. Nu är jag på sjukhuset med dottern men från torsdag, då jäklar kan det kanske bli något gjort.