Nu längtar jag tills blötsnön ger med sig kan jag lova. Det är så slaskigt och tråkigt att man kan tro att man befinner sig i en svartvit film. 

Vid den här tiden vill man inte ha så många studiebesök. I alla fall inte av andra än bondekollegor som vet hur det är. Gården ser fyrtio gånger värre ut än i vanliga fall och det går knappt att ta sig över gårdsplanen i lågskor. Djuren ser ruggiga ut och leran och skiten stänker vid minsta rörelse. Man får gå nära och försöka att inte ta in den vinterslaskiga bakgrunden. Eller bara titta på kor och kalvar som myser i halm.

En sådan här period är det skönt med lösdrift inomhus.  Tjurarna i hangarn har det till exempel helt klart torrast och finast nu, medan de som har rasthage eller skrapgång under bar himmel drar in mycket mer blött och blir skitigare. Inte för att djuren verkar bry sig så mycket förstås. De har inga som helst problem med den där helhetsbilden som jag ser med deppigt leriga klövar och regnblöta pälsar.

När snön äntligen regnar bort blir det att ta tag i en del städning. Skräp från balarna och ensilagelimporna är bitvis synligt men går inte att plocka bort eftersom hälften är framtinat och hälften sitter fastfruset.

Idag är det åtminstone uppehåll och Danne ska boosta vårkänslorna genom att gå på maskinvisning. Själv nöjer jag mig att åka dit för mat och sällskap på kvällskvisten för sådan är jag.

Förresten! Det stämmer att det är en avjämnings/planeringsbalk till grävaren som byggs och som jag visade i förra inlägget. Rätt gissat!