Nu har det gått en vecka sedan sista lasset tippades och vi har en rejäl ensilagelimpa på den nya betongplattan. Sent under natten mot torsdag drog vi över täckfolien och förberedde för stängning. 

Det känns nästan som att det finns någon sorts skördegud som gillar att vi har börjat lägga limpa. Alla gånger vi gjort det, blygsamma tre hittills, har det flutit på väldigt bra. Inga haverier, lagom blött gräs och rätt väder. Precis när vi var klara föll regnet som på beställning.

Sista timmen innan allt var klart.

Här är den tunna folien på plats. Efter den la vi dubbla lager täckplast dagen efter. 

Gräset mognade snabbt i värmen i år. Mycket låg helt rätt medan annat närmade sig lite väl utväxt. 

Maskrosor, hundkäx och annat rat ingick också i skörden för ogräs verkar som bekant tåla alla sorters väder.  

Vissa saker kan man påverka medan annat är utom ens kontroll. Det märks att det är skillnad att köra klart på några få dagar jämfört med en mer utdragen rundbalsskörd. På gott och ont förstås. En snabb limpa innebär många ägg i samma korg, många maskiner som måste fungera samtidigt, bra folk och noll utrymme för krångel och dålig planering. Och så den där skördeguden då, som gärna får hjälpa till med torktider och väderlek.

Håller allt ihop går det snabbt och blir bra. Men om det brister i någon del i kedjan blir det besvärligt och dyrt. Den här gången gick det finfint. På tre dagar körde vi in gräs från drygt hundra hektar. Det blev 106 lass, ungefär 3200 vagnskubik.

En rolig sak med det här skördesystemet är just de intensiva dagarna och stormobiliseringen som sker. Det är nästan som gamla tiders höskördar när folk samlades, de utflyttade kom hem och alla hjälptes åt med hårt jobb under några långa dagar. Nu är det proffsiga lantbruksentreprenörer som kommer men känslan är lite densamma. Alla samarbetar, man har sina olika uppgifter och det är fullt runt matbordet och jobb tills det är klart.

På tal om mat hade vi det väldigt flott de här dagarna. Dannes mormor servade med fika, lunch och middag som på världens restaurang. Annan hjälp vi fick var att hans mamma skötte veckans sjukhusvistelser och en massa hushållsarbete. Son och dotter i familjen ställde upp med packhjälp och ladugårdssysslor, så skördeguden var minsann inte ensam om att lägga manken till.

Det bästa med limpan är att den innehåller rejält med foder och att plattan blev klar om än i sista minuten. Ett ordentligt underlag, en separat foderplats och igen hemsk plast i botten känns otroligt skönt att ha. Jag är också väldigt nöjd med att muren hann gjutas trots att det blev så kort om tid. Den var bra att packa mot.

Detta är vad man ser genom en skitig ruta på en tre meters hög med gräs mitt i natten. 

Tre vagnskipage körde emellan och hacken levererade precis som den skulle. Danne och jag packade med varsin hjullastare med avlastning av Elias eller Linnea när det behövdes. Vid ett tillfälle kunde jag till och med lägga mig och sova mitt på dagen när Elias tog över. Förvisso bara en liten stund, bakom en lastpall direkt på betongplattan, men ändå. Är man tillräckligt trött så funkar det. Vilken lyx mitt i skörden!

Det svåraste var på torsdagen när limpan skulle täckas. Vi hade vinden som stark  motståndare. Jag trodde att jag skulle flyga iväg flera gånger när jag försökte hålla ner det stora sjoket.

Till sist låg det i alla fall där det skulle, vi fick läglig extrahjälp från Västra och kunde lägga fast med däck. Förra året la vi fjolårsfoder uppepå som tyngd och skydd men nu testar vi den klassiska varianten med gamla bildäck. Smidigt att ha en däckverkstad i grannbyn.

Till sist blev det sand längst ner i kanterna och snart var det tydligt att limpan är tät. Den blåste upp sig ordentligt av gasen som bildades och det är ingen tvekan om att kraftfulla processer pågår därinne. Nu gäller det bara att fåglar och annat otyg låter den vara ifred så blir det nog bra foder.

En del rundbalning återstår nu innan första skörden helt klar. Danne kom upp i 300 bal ungefär innan en tapp till knivbryggan gick av, en kabel fick kortslutning och hela pressen fick fnatt. Nu är han igång igen och snart är det färdigskördat på riktigt. För den här gången.