Snart ska jag visa mer från skörden men först tänkte jag skicka ut ett tack såhär inför helgen. Tack alla som lyssnade på mig i tisdags och alla andra som intresserar sig för och förstår värdet av ett starkt, svenskt lantbruk!

I veckan var jag med som gästtalare vid ett event som arrangerades av Svenska kyrkan här i vår hembygd. Ett tisdagscafé som hålls första tisdagen varje månad och där alla är välkomna. Den här gången var jag också med och jag var inbjuden i egenskap av lokal lantbrukare och krönikör i Sundsvalls Tidning.

Det var otroligt kul att få träffa människor från bygden och hoppingivande att se att så många vill samlas och umgås. Jag berättade om vår gård och hur utvecklingen sett ut genom åren och jag kände mycket uppskattning och förståelse. En varm lyssnarskara och massor av sunt förnuft.

Jag berättade en del om hur fint jag tycker det är att få leva nära djur och natur och vad mycket lantbrukarlivet kan ge. Trots att det är besvärligt ibland och man undrar vad man egentligen håller på med. För mycket eller för lite regn, svajig jordbrukspolitik och en befolkning där många inte tycks förstå att vi behöver inhemsk, hållbar matproduktion.

Alla liv och yrken har sina för- och nackdelar och vad man väljer, och väljer att stanna i, handlar om vad som är rätt för en själv och rätt just nu. Ibland är det rätt för hela livet och ibland bara ett tag. Det är okej och det är sällan man vet i förväg.

Att vårt företag har tjugofem år på nacken känns både märkligt och häftigt men jo, jag känner mig fortfarande starkt rotad i myllan. Jag vill förbättra och förfina, inte lika djärvt och drivet som Danne med alla byggen, maskiner och projekt, men i det lilla. Jag brinner för att få ihop tillvaron, minimera vardagsbekymmer i ladugården och få mer värdefull tid med alla barn. När jag får blanda upp gårdsarbetet med lite vårdjobb och skrivuppdrag, och till och med får chansen att berätta för andra om mitt liv, ja då är det extra kul kan jag lova.

Min förhoppning, som jag också uttryckte på det här tisdagscaféet, är att fler människor någon gång ska få uppleva lite av den kraft som finns i allt som lever och växer. Många har aldrig haft fingrarna i pälsen på en snäll ko, känt en sträv kalvtunga eller doftat på nyslaget gräs.

För mig är mitt arbete närande, trots att det tär och sliter ibland. Att få berätta om vår gård och vad vi gör var en fin påminnelse om det. Jag känner mig lite extra stolt som bonde, och tacksam, så innerligt, välsignat tacksam.