Idag har jag känt mig arg och less. På saker jag inte kan förändra men även på sådant som jag skulle kunna göra något åt men inte lyckas ta tag i. 

Nu är det pannben som gäller fram till juldagsfriden och jag är förbannad. Jag försöker här, jag gör verkligen det, men fan om det det blir bra någon gång? Nej, det ska småjävlas hela tiden och trött är jag också. Får inte till det på någon front riktigt. Allt är lite skitigare, stökigar och mer på volley än jag vill ha det.

Sista minuten-Sara skulle man ha hetat. Nödlösnings-Nina. Det får ordna sig-Doris. Glad för det lilla-Gladys.

Som vanligt hjälper det bara litegrann att gnälla såhär. Att skapa förändring och göra annorlunda hjälper desto mer men då ska man ha tid och kraft att göra det också. Det kostar alltså tid och kraft för att sedan få mer tid och kraft? Nåväl, hela livet är ju ett ofta ett enda stort moment 22 så varför är man ens förvånad?

Tur i alla fall att vi har kattungarna. De kräver inte så mycket bara man ger dem mat och lite värme.