Hur många gånger har jag berättat att vi har köpstopp? Och hur många år har det ändå investerats och förnyats? Det måste såklart finnas en viss balans, man får hålla i plånboken ordentligt men samtidig måste man satsa om man ska komma framåt.

Under årets sista skälvande vardagar hade vi som vanligt massor av räkningar att betala. Förutom arrenden och försäkringar tillkommer alltid annat när kontot väl fyllts på lite med hjälp av lantbruksersättningarna (vägrar skriva bidrag eller ens stöd eftersom det faktiskt är ersättning för det vi producerar). Ofta har vi till exempel fakturor kvar på ensilageplast som gått åt under året samt den spannmål som köpts i skörd och annat som räknas ihop i december.

Nu när det gått nästan två veckor på det nya året är det därför skralt igen och vi är glada att vi har hyfsat jämna intäkter från slakten oavsett årstid. Annars hade oxveckorna varit extra slitiga. Stora poster just nu är en momsinbetalning och några feta foderräkningar men det ska väl gå på något sätt det också.

Jag har ganska sällan ångest för ekonomin nuförtiden och det beror nog på att det finns mycket som är värre. Eller såhär, jag har redan så mycket ångest för andra, viktigare saker, som familjens hälsa, att det inte finns så mycket oro över så länge det går ihop någorlunda. Men med det sagt kan man ju inte släppa taget och sluta bry sig. Stabiliteten i företaget är avgörande och inget som gör sig självt. Lantbruket är det vi lever av och privata bekymmer blir inte precis lättare att handskas med om man dessutom får slut på pengar.

2023 blev det extra ebb i kassan mot slutet på grund av att vi har investerat mycket i både ensilageplattan samt värme, el och vatten. Det blir affär på sikt förstås men den sista månaden har vi betalat några riktigt saftiga räkningar. Det som är bra, förutom att vi har fått ordning på mycket som inte funkat optimalt, är att 2024 borde kunna bli lite lugnare. Vi har i inga stora måste-köp framför oss när det gäller maskiner och redskap (om inget dramatiskt händer som vanligt) och kommer att försöka hålla igen en del.

Om vi ändå får lös några kronor finns det saker vi vill och planerar att göra. Förbättringar helt enkelt, mindre grejer som kan ge stor effekt. Jag ska berätta mer om det ifall någon är nyfiken men det blir i ett annat inlägg. Nu ska jag ta en ost- och skinkrulle för att fira att en livdjursskuld, en typ av skuld jag egentligen svurit på att aldrig mer ha, är avbetald och borta.