Det är spännande på ett väldigt jobbigt sätt när det är så kallt som det är nu. Man vet aldrig vad man kommer att mötas av eller hur lång tid vanliga göromål kommer att ta. 

Det mesta har gått bra i vinter, jag ska inte klaga, men vi har haft lite stök med vattenkopparna. Självförvållat till viss del, de borde ha öppnats upp och rengjorts ordentligt inne vid alla rörliga delar i höstas. Med beläggningar och foderrester där inne är det lättare att de hänger sig och läcker under kalla nätter.

Idag hade en kopp fastnat i flödesläge och stod och rann när jag kom ut. Tungan som djuren trycker på för att få fram vatten gick inte att rubba så jag knackade lite på den med min fösa djur-pinne. Det skulle jag inte ha gjort för godset sprack i kylan och metalltungan gick av.

Tur att Danne hade varit förutseende nog att köpa på sig ett lager reservdelar. Ett snabbt byte fixade biffen och jag kunde passa på att göra rent i skrymslena när jag ändå höll på.

Nästa grej som krånglade var lillvalmetstackarn. Med motorvärmare och en stunds tomgångskörning trodde jag att den skulle jobba på utan problem men tydligen var det något knas med bränslesystemet. Den dog mitt på foderbordet och jag trodde först att det var ett vanligt dieselstopp. Jag fyllde på och öppnade spridare för luftning och gjorde allt jag kunde komma på men det var inte felet. Till slut fick jag krypa till korset och ringa Danne som gav rådet att testa startgas. Han trodde att det var en ispropp någonstans och att det behövdes lite extra skjuts. Efter några försök fick jag igång den och kunde äntligen jobba vidare vilket kändes skönt.

För övrigt har dagen flutit på bra och jag fick hjälp i ladugården av min snälla dotter innan det var dags för fredagsmiddag. I helgen väntas mer kyla och det är bara att håla tummarna för att allt håller ihop.