I morgon är det första mars och då är tiden inne för kalvningarna att börja på riktigt. Frågan är vem som blir först ut, det är ju alltid så spännande med just den första lilla rackaren!

En kandidat är den här bruden. Hon visar små tecken på att vara på gång och är också den som vi trodde skulle kalva i tisdags.

Kjellina är också långt gången men jag tror inte hon blir först. Mest troligt blir det kanske någon av de gamla anguskorna. De är dominanta och duktiga på att hålla sig framme hos tjurarna och tar sig alltid dräktiga fort. Därav blir de inte utslaktade trots att vissa av dem lever på övertid.

Okej, ett år till då, tänker man, och så får de vara kvar.

Den vi bävar lite för, samtidigt som det är extra spännande, är Ida, vår limousinko. Hon bär på tvillingar och det är alltid lite risky. Jag försöker affirmera positivt genom att se två små pigga, guldbruna kalvar för min inre syn och motar bort alla bilder av krångliga baklängeskalvningar och en mor som inte fattar att hon ska ta hand om bägge två. Just Ida kommer inte bli först ut men är helt klart en av dem man väntar extra mycket på.

Förutom tvillingparet önskar vi oss hornlösa kvigkalvar från Kjellina och Ellie samt en smidig förstagångskalvning för vår enda ungkviga. Annars tar vi gärna övervägande tjurkalvar men hoppas såklart först och främst att alla kommer ut friska och välbehållna. Det är det viktigaste av allt men nog är det kul att drömma och önska också.