Jag kan inte säg att det är ett litet bekymmer för hon väger över 700 kg. Hon stör friden, fuckar upp arbetsmiljön och är ett hot mot den allmänna ordningen. 

Hon heter 590 och är verkligen inte trevlig. Arga kor vill man inte ha men det går att acceptera att de är lite beskyddande alldeles efter kalvningen. Om de däremot fortsätter markera, skrapa med klöven och göra riktiga utfall, då är det tack och hej, utan att passera gå.

Tidigare år har det inte varit några större problem med den här kon. I år är hon hopplös. Så till den grad att man inte kan vara inne hos dem utan att veta exakt var hon är så man kan hålla avstånd. Självklart fungerar det inte alls ur säkerhetssynpunkt. En ko som blir aggressiv rätt som det är kan bli livsfarlig och dessutom går det ut över de andra djuren om man måste gå och akta sig för en av dem.

Vissa markeringar kring kalven och lite nojighet de första dygnen är som sagt inget vi bryr oss så mycket om. Man får respektera att det är starka krafter och ren överlevnad det handlar om när instinkterna gör sig påminda. Kor som vaktar och försvarar sin kalv hjälper den ju att överleva till skillnad från de som inte ens fattar att de har fått en avkomma. Men när beteendet inte ger sig när hormonstormen har lagt sig, då blir det faktiskt ohållbart. För farligt helt enkelt och inget man vill avla vidare på heller. Synd bara för det är en rätt fin ko tycker jag.

Vi har aldrig tidigare övervägt att göra oss av med en ko mitt i säsongen men den här gången får det bli så. Tråkigt förstås men safety first, särskilt med tanke på att vi redan har ett av de farligaste yrkena, även utan galna kor. 590 får därför beta vidare på de evigt gröna ängarna och hennes kalv blir bonusson till andra, snällare kor.