Vad gör man som strandad, västernorrländsk bondmora i Göteborg? Svaret på det är ännu inte glasklart men jag gör mitt bästa här och det går ändå rätt bra om jag får säga det själv. 

Vi har äntligen fått en framåtrörelse i vården av vår dotter som är svårt sjuk. Hon fyllde 16 år och då öppnades nya möjligheter, bland annat högspecialiserad ätstörningsvård här i Lilla London, Porten mot väster, Sveriges framsida, eller vad man nu vill kalla det vackra Göteborg. Jag har varit här en gång förut, med Danne när jag fyllde trettio, men nu är det lite annorlunda premisser. Inte helt utan visst turistande dock.

Eftersom vården av äldre barn bedrivs utan föräldranärvaro 24/7, till skillnad från tidigare år, så hälsar man bara på under besökstid på kvällar och helger. Danne åkte hem i förrgår och jag ska vara kvar ett tag så under dagtid är jag ensam här och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Möten på sjukhuset blir det såklart, och jobb att göra undan har jag med mig, men jag tänkte även passa på att se mig omkring nu när jag är i storstaden och allt.

Träningskläder och fulladdad telefon är ett måste om man vill passa på att röra på sig och har dåligt lokalsinne. Jag har nämligen märkt att det kan bli längre promenader än man hade tänkt. Igår till exempel, höll jag på att förirra mig in på något sorts industriområde, och idag har jag gått 18 000 steg varav ett antal åt helt fel håll.

Jag är förtjust i arbetarhistoria så det där med industrin gjorde förresten inget utan triggade bara mitt googlefinger. Att SKF är stort visste man ju men att de har verksamhet i 129 länder och med nära 43 000 anställda lärde jag mig först idag. Likaså vilken banbrytande utveckling som skedde tack vare Sven Wingquists uppfinningar.

-Vad dricker man på SKF’s afterwork? 
-Lager!

Mitt första träningspass gjorde jag förresten på Kristinedals Träningscenter, en anläggning som startades för industrianställda och än idag drivs av SKF’s Personalstiftelse. Andra passet rev jag av lite närmare sjukhuset.

– Vet du mycket om knäböj? 
– Nä, inte ett sqat.

Vidare har jag tagit fel spårvagn, rätt spårvagn och gått uppför en slingrig stig till Masthuggets kyrka. Den ligger vackert på hög höjd så man kan se ut över nästan hela Göteborg tror jag. Fina klippor att sitta på och lite gudsfrid mitt i allt.

-Vad sa den nedstämde kyrkoherden? 
-I’m the präst.

Jag har även kommit på att jag trivs extra bra just i Majorna där jag åt en riktig hipsterkaka idag (fylld med nötter, dadlar och frön alltså, inte typ hasch) på ett lastpallscafé. Kaffet var väldigt gott och jag hittade ett antal second handbutiker att botanisera i både före och efter fikat.

Jag hade ett skämt om kaffe som jag tänkte skriva här… men det var för mörkt…

Sist men inte minst har jag köpt en lokalproducerad yoghurt som nog är bland det godaste ett mejeri kan få fram. Så krämig, mild och perfekt syrlig. Svingod! Jag äter den som den är, i mina smoothies och som salladsdressing hela tiden.

Om någon vill smaka har jag inget emot fildelning. 

Sådär, nu vet ni ungefär vad jag gör här. Äter, fikar, tränar och åker vilse. Samt frossar i torra skämt då, men är man i Göteborg får man faktiskt göra sitt bästa.
Hemma på ranchen håller Danne och Maja ställningarna och i morgon ska jag visa några fina bilder och uppdatera lite om vad som försiggår där. Ha det bra så länge!