Ensilageplattan vi gjöt förra sommaren har fått en förbättring nu i dagarna. En mellanvägg, så det ska bli ännu lättare att packa två limpor utan att de jäser över varandra. 

Har man inte råd att bygga en riktig plansilo med väggar och allt får man jobba sig fram stegvis. Plattan kom till förra året och nu gjorde vi en förbättringsinsats för att optimera lagringen och minska foderspillet ytterligare. Med en vägg i mitten hoppas vi kunna slippa problemet med att limporna kommer för nära varandra.

Jag hade ingen bra bild som visar problemet men i vintras var det lite svårt att ta ur första limpan eftersom den andra jäste emot och gjorde det krångligt att komma åt längst ut (till vänster på bilden). Särskilt när det var mycket snö var det svårt att se var de gick samman och jag råkade bland annat skada plasten på limpa 2 en gång när jag skottade för nära. För att undvika sådana fadäser var vi tvungna att lämna lite foder längs med hela limpan och det är aldrig kul. Dessutom blev ofta stökigt med plasten. Med en vägg borde det dels bli lättare att bygga på höjden men framförallt kommer vi att få ett smidigare uttag och minimalt med spill. Det är vad vi tror i alla fall.

Häng med på väggbygget vetja!

Skalblock eller traditionell form, det är vad gjutfolk tvistar om har jag förstått. Här blev det block och nog är det en del pyssel, åtminstone innan första varvet är på plats men sedan går det smidigt och efterarbetet är enkelt eftersom man bara behöver riva form på gavlarna.

Tyngsta jobbet är att borra för armeringen men vi hade Fredrik och Petter till hjälp så det gick bra.

För första gången använde vi ankarmassa och därmed försvann momentet med att banka ner järnen. Nu skulle de bara tryckas på plats och vipps hade de härdat fast och satt som berget.

Första dagen hann vi bara lägga ett varv för en hel del saker krånglade. Det var fel hyrmaskiner, för lite ankarmassa levererat, regn mitt i allt och en del annat som ställde till det.

Dagen efter gick det desto fortare. Bära, stapla, armera, bära, stapla, armera. Är det något jag kan i byggsammanhang så är det i alla fall det, att bära saker. Och fota de som kan både bära och mäta så allt blir perfekt.

Snart var vi uppe på 1,20 m och Danne slog fast en formbit på slutet.

Nästa dag var det dags att vinka in betongbilarna och det var soligt och varmt och tog ett bra tag innan maestro var nöjd. Snyggt blir det när jag går före och grovfixar och han lägger sista finishen.

Nu ska kanterna fasas av så de inte skär hål på plasten, sedan är vi redo för första skörden.

Väggen är som sagt 1,20 meter hög och längden är ca 50 meter (okej, den är 51,5 kom Danne precis och meddelade) och det är nästan hela plattans längd.

Hoppas nu det funkar som vi har tänkt.