Även om korna har gått i skogshagen hemma ett bra tag är det något särskilt med att släppa ut dem i den andra beteshagen. Den idylliska, gröna.

Varje år delar vi upp korna och kalvarna så ett gäng får vara kvar hemma och ett får flytta tvärs över vägen. Det är för- och nackdelar med båda ställena. Hemma får de mat på foderbordet vilket gör det lättare att hålla jämn foderkvalitet. Man har bättre uppsyn över dem och de kan gå in på bädden och mysa under tak om det är dåligt väder.

I den större hagen är det vackrare och friare men inte lika omhuldat. Här får djuren vara ute dygnet runt och hitta täta träd om det regnar. Fodervärdena varierar hela betesperioden och när det blir dags för stödutfodring framåt hösten får de stå ut med större konkurrens och tråkiga, upptrampade matställen.

Just nu är det hursomhelst en vinstlott att komma till gröna hagen. (Om man räknar bort träningsvärk efter spring i backar och ett visst mått av gröngräsdiarré som brukar drabba de flesta)

Ytorna är stora och varierade, gräset är frodigt och gott och sommaren bjuder på allt våra kor och kalvar kan önska. I år blev det kor med kvigkalvar som fick flytta hit. Det är alltid skönt att separera tjur- och kvigkalvar tidigt för då slipper man oroa sig sedan när de blir större och könsmogna.

Efter en lång dag med många vändor med djurvagnen fick Maja och jag ut alla som skulle flytta. Vissa var tveksamma till att kliva på vagnen i början men desto piggare på att hoppa av. Och att välkomna kompisar som anlände senare.

Man tröttnar aldrig på det här. Att se sina djur i en sommarhage.