Nu när stora delar av skörden klarats av var det dags att splitta koflocken i två och skicka ena gänget till ny hage. Kul för dem och kul för alla som åker förbi oss på väg till jobb och sommarstugor den här årstiden.  Jag tror mig veta minst ett par stycken som sett fram emot att se korna längs vägen igen. 

Som vanligt delar vi upp dem eftersom hagen på andra sidan vägen passar bättre för tjugo kor med kalv än fyrtio. Med en mindre grupp slipper vi stödutfodra så tidigt och de kan klara sig själva och leva beteslivet mycket längre. Det är också smidigt att dela på tjur- och kvigkalvar redan nu, vi har ju trots allt ansvar att se till att ingen blir dräktig alltför tidigt i livet.

När jag hälsade på dem ikväll var det väldigt lugnt och harmoniskt där ute. De betade och myste på och det gick knappt att tro att det var kaos när de skulle flyttas dit. För det var det tydligen, fick jag veta efteråt.

Själv var jag inte hemma den dagen och Danne var snäll och berättade inget förrän efteråt. Han skonade mig med andra ord från det där magontet man får, när man vet att ens nära sliter och krånglar och man själv inget kan göra.

Djurflytten från helvetet som min familj fick uppleva, bestod i kor som vägrade kliva upp på vagnen och kor och kalvar som rymde från hagen och hela vägen hem igen. Samt en massa annat stök. Dagen blev inte alls som någon hade tänkt, trots att jag hade förberett allt så bra ihop med Henny. Det skulle ju bara vara att lasta och åka iväg. Trodde jag…

Till slut kom de på plats ändå och nu, ett dygn senare, verkar ingen särskilt taggad på att åka hem igen.  Tur det för planen är att de ska gå kvar här ända in på höstkanten.

Men fram tills dess är det sommar. Tänk ändå, att man kan vara med och skapa en riktig ko-sommar.