Peter, Peter, Peter… vad ska vi göra med dig? Vad ska vi göra med alla gamla män som är söner till arga pappor som inte kunde hantera varken egna eller andras känslor? 

Gårdagens Sommar i P1 23/6 var signerat Peter Haber. Det var uppbyggt som ett sorts samtal med hans döda föräldrar där han gick igenom sin uppväxt och berättade det ena sorgliga efter det andra. Tragiskt men ack så vanligt ändå. En pappa som slog och kontrollerade, vars humör barnen lärde sig pejla redan i hallen. Och så en mor som inte pallade alla gånger, som bröt ihop vid några tillfällen och sedan skämdes förstås. Som mödrar gör när de orkat och orkat, lyft upp och slätat över men så någon enstaka gång slår i botten de med. Tappar det och istället för att ge sig på andra, kroknar i det man tydligen kallar ett nervsammanbrott.
Nu undrar Peter Haber varför ingen pratade om det efteråt? Barnen blev ju så rädda. Tror fan att ni blev rädda, Peter. Vad skulle ni annars bli? Om pappan slog dig och mamman sedan föll ur bild, om än bara för en stund?

Ja, varför pratade de inte? Varför var de som de var? Var det kriget? Pressen? Tidsandan? Egna obearbetade rädslor och trauman? Troligen alltihop samtidigt.

Peter Habers sommarprat gör mig beklämd och jag tycker så synd om alla pappor som är pojkar till andra pappor som i sin tur är pojkar till… ja ni fattar. Det instängda känsloarvet och allt som inte sägs, alla försök att göra bättre med sina egna barn men ändå inte lyckas särskilt väl. Men åtminstone bättre än sin egen far. Vad han nu var för måttstock.

Förutom pappagrejen handlar sommarpratet förstås om Habers liv och gärning som skådespelare. Han har varit aktiv väldigt länge och även om det kan vara lite svårt att se storheten i ett teaaaaaterliiiv när man själv är en simpel lantbrukare, lyser det igenom att han älskar sitt yrke väldigt mycket. Jag är glad för det. Genuint glad för Peter Habers skull. Att han hittat något att älska och brinna för så starkt och så länge. Jag tror verkligen han har behövt det genom sitt liv.

Snabbt om Peter Habers sommarprat 23/6

Bäst: Öppenheten

Sämst: Lite träligt blir det ibland

Lantbruksreferens: Ingen men jag upplever vissa likheter i karriärpratet. Liksom Peter Haber har många bönder jobbat med samma sak ett helt, långt liv. Det kan göra en stolt men också ganska insnöad.

Igenkänning: Ja, vad ska man säga. Nog känner man igen alltihop. De här männen finns ju i sorglig mängd runt om oss. Deras obearbetade sorger märks överallt.

Musikval: Mest blues och Beatles. Sådant som Habers pappa förbjöd honom att spela som barn.

Känsla: Beklämd.

Helhetspoäng: 3 ensilagebalar av 5 möjliga

Bästa citat: ”I dagens läge hade du åkt in i fängelse”