Nu vill man bara göra som alla andra och skriva om att det är kallt ute. Eftersom man inte kan tänka på så mycket annat. Det är -20 och värre ändå. Allt är trögt och tar dubbelt så lång tid som vanligt. Saker går sönder och livet är allmänt jävligt. Man gruvar sig för att gå ut och skulle helst av allt vilja bosätta sig framför kaminen.

Men som vanligt kan det alltid vara värre. Man skulle till exempel kunna bo i ryska Ojmjakon som är den kallaste bebodda platsen på jorden. Åh, vad jag är glad att jag inte bor där! Åh, vad jag INTE vill åka dit! Åh, vad vodkaförgiftad jag skulle bli om jag ändå åkte dit! Nej, jag riktigt njuter av att inte vara Ojmjakon-bo. Sverigekylan blir nästan som en smekning när jag tänker på hur det måste vara att dra ner -60 gradig Sibirien-luft i lungorna. Kan man ens andas in så kall luft utan att förvandlas till en Piggelin invärtes!?
Minus 20 däremot, som vi har nu, är nog bara en vanlig dag på jobbet bara för hårdingarna där borta. Knappt så de behöver mössa!

En trevlig sak, till skillnad från temperaturen, är att vi har firat Elias som fyllde åtta år idag. Det värmer en hel del att ha födelsedagsfirande. Och att ha förstående släktingar som inte blir sura när det jävlas ute så man aldrig kommer in någon gång. Tack för det.

Här är pojken i fråga. En bild från i höstas. Han är hjälpsam och tankar gärna bilen åt mig som en artig liten mack-ägare från femtiotalet. Mycket praktiskt. Men kanske inget som gynnar min föräldrapoängsinsamling direkt… Absolut inte så länge han har näsan i exakt tanklocksnivå! Det ser ju inte alls bra ut! Skämmes för bövelen!! Tanka bilen själv, kvinna!