I yngre år hade jag mycket tvångstankar för mig. Om avdragna naglar, bakåtbrutna fingrar och krossade fotleder. Jag liksom fantiserade om olika skador och kunde inte låta bli att spela upp scenarier om hur de skulle gå till och hur det skulle kännas.  Som en något klokare och mer upptagen vuxen har jag nästan slutat…