Nej, det är inte bara skuttande kalvar och vajande sädesfält i lantbrukarlivet om någon nu trodde det. Ibland är det död och jävelskap och allmänt tråkigt och hopplöst. 

Sådana här bilder ska man inte visa enligt vissa människor. Jag brukar få höra att man faktiskt inte behöver släppa in allmänheten ända in i det absolut jobbigaste, skitigaste man har.

Men jo, jag visar den. För så här jävligt är det ibland. Det här är en en av baksidorna med den här tillvaron och den är fan inte vacker. Det är inte fluffigt och gulligt när ett djur ligger dött på ströbädden på morgonen. Det är inget varsamt, puttinuttigt bärande när man drar en tvåhundra kilos halvväxt tjur decimeter för decimeter för hand genom skrapgången för att till sist kunna lyfta ut den med traktorn.
Det blir skitigt, det är förbannat tråkigt och nej, det är inte vackert. Men det hör till tyvärr, och det handlar inte om dålig djuromsorg eller bristande kärlek. Det är sådant som händer. Djur dör ibland. De kan få ett hjärtfel eller vad som helst, precis som människor, eller så kan de ha ätit strimlor av en vass aluminiumburk som någon idiot inte plockat upp efter sig.

Den här tjuren mådde bra kvällen innan. På morgonen låg han död.

En liten del av vardagen. Ytterst liten. Självdöda djur är ovanligt. Och tur är väl det.