Trött, sur och jävligt irriterad drog jag iväg på en springrunda nu på kvällskvisten. Jag stod inte ut med det här sommarlovshemmet längre. Att det kan bli så skitigt och stökigt?! Har alla så under skolloven och andra perioder när folk är hemma mer än vanligt? Vidrigt! Tallrikar och glas överallt, fikaspår, disk och tvätt och fan vet allt.

Jag slet på mig en reflexväst i storlek åttaåring, bråkade tills jag fick låna hörlurar av en dotter och informerade familjen om att nu drar jag, och när jag kommer hem så kommer en förändring att ha skett här i huset.

Och det gjorde det. Efter en halvmils arglöpning och några övningar i en mag-app som utlovar superkropp på trettio dagar möttes jag faktiskt av ett hyfsat renplockat hem. Skorna stod på rad, tvätt- och diskmaskiner var i arbete och en doft av krispigt bacon fyllde köket. Tänk vad de kan bara de vill. Klart värt lite löpning.

En sak som inte lyckas så bra är att få kvigkalvarna att fatta det här med kalvgömma. Jag fick några ställningskopplingar av min pappa och så återanvände jag två rör från en trasig strängläggare till en öppning i den här grindfållan. Så att kalvarna kan ta sig in i men inte korna. Inne i fållan hänger en foderautomat med kraftfoder.

Gissa vilka som blev glada? Jo, kajorna! Ett rejält fågelbord blev det men kalvarna går inte in.

Idag tog Danne bort nedre röret för att de skulle få ännu lättare att kliva in. Få se om det hjälper.

De har inte fattat att det finns godsaker där inne. Trots att de hade en likadan automat hemma i lösdriftshallen. Där fick de dessutom hoppa över ett ännu högre rör för att ta sig in och då gick det minsann bra. Märkliga djur men de har väl fullt upp  med att springa omkring i skogen. Det är en fin beteshage de har.

De lär sig väl snart kan jag tro. Och de är ju inte direkt undernärda. Tur det.