Snart lämnar jag landet

2 augusti, 2019

I alla fall för en vecka.

Det är augusti nu. Och i augusti åker ju jag till Afrika! Jag börjar nog få lite resfeber känns det som. På ett bra sätt. 

Jag vill gärna tro att jag är typen som packar långt i förväg och planerar saker noga och ordentligt. Men det är jag inte. Mer än en gång har jag rivit ihop det jag behöver för en övernattning samma morgon som jag klivit på ett flygplan klockan tjugo över sex. Men det har blivit bättre. Sist, när jag åkte norrut hade jag packat exakt allt dagen innan och kunde hoppa in i bilen så fort jag vaknade. Skönt. Och nu har jag börjat förbereda för Zambia-resan trots att det är mer än två veckor kvar. Håller jag på att bli vuxen äntligen?

Vad jag har gjort hittills är att jag har skaffat mig full koll på var mitt pass är. Och så har jag köpt en bra väska. En investering. En väska for life. Eller förhoppningsvis för ett par år framåt i alla fall, för den var rätt dyr tyckte jag. Men så är jag ju van att ha slitna gamla grejer eller billiga, dåliga saker som går sönder innan man ens har börjat använda dem.

Nu har jag en fin väska som jag köpt i en rejäl friluftsbutik. Av en man som hade en likadan som han använde när han pendlade till och från Svalbard. Sa han i alla fall. Alla säljare säger ju att de har en precis likadan grej hemma som de är utomordentligt nöjda med. Men tänk vilka intressanta människor jag träffar hela tiden va? Svalbard liksom. Isbjörnar och grejer.

Så här ser den ut.

Och så här ser den ut när man har packat upp den ur sitt lilla, lilla fodral!

Den går att bära som vanlig väska eller som ryggsäck, den väger lite och det bästa av allt, den får plats som handbagage.

Jag har även hämtat ut mina Malariatabletter och köpt på mig vätskeersättning, alvedon, myggmedel och solkräm. Är jag redo snart? Jo, jag tror det. Måste bara hitta några sköna byxor eller kjolar. Det är hellångt som gäller i Zambia och jag vill ha bra plagg att resa och gå omkring i. Har sökt saronger i halva Sundsvall, för det känns ju väldigt praktisk, men har inte hittat någon. Det lutar åt att jag får köpa en på plats.

Tänk att jag åker snart, tänk att jag åker snart, täääänk att jag åååker snaaaaart!!!

Jag har förresten skapat en egen hashtag. Just precis nu. #nysaterzambia. Vi som åker har i uppdrag att dokumentera resan och sprida kunskap om levnadsförhållandena och det biståndsarbete som utförts i Zambia. För att försöka hjälpa till så gott vi kan med det enorma arbetet att utrota fattigdomen. Jag kan inte så mycket om hashtags men om man vill följa min resa på exempelvis Instagram eller hitta reseinläggen som jag kommer att göra här på bloggen så tänkte jag att det kanske kan vara bra med en märkning? Testar i alla fall.
Andra # som man kan följa om man vill är #weeffect, #utmanafattigdomen och #utrotafattigdomen.

Tack och hej. Eller taco hej, som man säger på fredagar.

En traktorpullingdag för tretton år sedan
Arg mamma och trögfattade kalvar