Hemma i halmen
Idag låg ett tunt lager snö på marken. Det var fint att se från sovrumsfönstret istället för det vanliga, mörka decemberslask man har börjat vänja sig vid.
Att överhuvudtaget se saker från eget sovrumsfönster var en glädje i sig efter ett par veckors sjukhusvistelse. Likaså att få umgås med Linda och jobba med djuren.
Mitt primära uppdrag denna onsdag var dock pappersjobb. Högar med post väntade på mig trots att Danne hade hållit efter riktigt bra på räkningsfronten. Sortering och prioritering fick det bli. Bokföring blir en annan dag när hjärnan är lite mer alert. Jag är fruktansvärt trött och inte mitt smartaste jag. Men det kanske vänder.
Förresten! Tack alla som gratulerade mig på födelsedagen i förra inlägget. Det var väldigt roligt. Många snälla hälsningar.
Vi firar vidare såhär två dagar senare med några fina bilder som Linda har tagit. Det gäller att vända kameran åt rätt håll i dessa tider. Det är femtio nyanser av både grått och brunt överallt trots att vi fick de där frostfläckarna under natten. Men om man fotar nyhalmade bäddar och fina djur ser det ju riktigt mysigt ut.
Kor och kvigkalvar går tillsammans på den stora ytan.
Tjurkalvarna har en egen, mindre del.
I måndags blev det lite glesare hos våra dikor och kalvar. Några kor gick till slakt och tretton tjurkalvar kunde flyttas upp till hangarn så nu blev det rymligt och mycket lättare att hålla djuren rena och bäddarna torra.
Ikväll ska jag lägga mig tidigt. Så fort jag har hjälpt barnen med läxorna och fikat färdigt muggkakan som jag och Elias bakade i micron nyss.