Inga tidiga kalvar och inga kaninungar heller. Men i fredags kom två små ulliga dunbollar och pep ”Surprise!”.

Kycklingarna som vi kläckte fram i lånad äggkläckningsmaskin förra våren har växt till sig och blivit fullfjädrade (hahaha, sorry, kunde inte låta bli) värphöns. Vad vi inte visste var att de förutom god förmåga att producera ägg även hade stark instinkt att ruva.

Tydligen har två av dem legat på ägg till och från och Matilda har inte haft hjärta att ta undan dem. Duktiga surhönor minsann, som fläskat ut sig rejält över äggen och alstrat värme. De ser riktigt roliga ut. Två breda högar med fjädrar och varsitt stolt litet huvud som sticker upp. Som pampiga matronor. Här är den ena. Extremt svårt att få till bra bilder.

De fick hållas och hon tänkte väl att de skulle tröttna med tiden. Ingen trodde att de skulle sköta sina ägg så idogt och länge att det blev tillökning. Värpraser brukar ju inte vara så bra på det eller ens fatta grejen.

De här hönsen är Lomankorsningar (tror jag) och uppenbarligen hade de med sig bra ruvningsgener någonstans ifrån. Två småttingar har hittills tittat fram ur sina ägg.

Så söta! Pyttesmå och sitter mest inne under mammornas vingar längst in mot kroppen än så länge. Men snart är det nog full fart på dem. Undrar hur många vi kommer att få totalt?