I år har jag en brinnande längtan att samla och lagra. Det är som att jag handgripligen vill kunna öppna frysen och se att det finns en framtid. För om man har frukt, bär, kött och fisk för lång tid framåt måste det väl betyda att det finns ett sedan? 

Lyckan att bo på landet ändå. Att inte behöva planera och avsätta en halv dag för att komma ut i svampskogen. Det räcker att ta med sig en påse när man går på kvällspromenad. Det är mycket kantareller i år och jag blir alltid barnsligt glad när jag ser några.

Tyvärr är jag riktigt dålig på att lokalisera mig i skogen så jag finner aldrig samma ställen varje år hur jag än letar. Trots att jag tycker att jag har bra landmärken och koll på läget. Eller så är det precis det jag gör. Hittar samma ställen men tror att jag ramlar över dem helt slumpartat.

Tur att man kan se ända hem från berget där jag brukar traska omkring. Annars skulle jag väl inte hitta tillbaks.

Blåbär plockar jag sällan om det inte är överdrivet rikligt i skogen. Särskilt låg är motivationen efter att ha varit i Hov och plockat så enkelt och roligt från buskar. Efter det är jag inte alls sugen på stappla omkring i mossan och skrapa småbär. Lingon däremot ska jag ta mig tid för. Och så önskar jag att jag ska få plocka fallfrukt hos någon så jag kan frysa in äppelbitar till pajer och kanske även göra äppelmos.

Om ni visste vad huslig jag var förr. Särskilt när jag var tonåring och strax över. Bakade allt bröd själv och gjorde saft och mos och allt möjligt. Nu har jag knappt koll på hur de där mostillbehören ska sitta på köksassistenten. Om jag mot förmodan får tid för sådant i år blir det nog till att kolla Youtube först så jag vet hur det går till.

Skära och frysa in kan jag i alla fall. Synd bara att det enda fruktträd vi har är Dannes lilla äppelträdsbebis. 

Nytt för mig i år kommer att bli en liten skörd av rönnbär, men det ska jag berätta om senare. Kanske blir det ett surt inlägg, jag vet inte än. Fram till dess njuter jag av svamp och söta skogsdrömmar.