Ungefär 40 liter blåbär i år men inte ett enda lingon. Med skogen precis utanför dörren är det nästan ett mysterium att jag inte fått till en enda rödglänsande syltburk. 

Svenska skogar är väl otroliga. Så mycket nyttigt och gott som bara växer helt fritt. C-vitaminer och antioxidanter, mitt framför fötterna, bara man ger sig ut. Synd bara att det är svårt att hinna med allt, särskilt om man vill skörda frukt och trädgårdsbär också mitt i höstbruket.

Bäråret 2024 började kanonbra måste jag säga. Syrran och jag fick blåbärsfeber och gick an som tröskor i skogen till långt in på kvällarna. Ambitionen var hög och vi trodde att vi skulle behöva investera i både frysboxar och råsaftscentrifuger när även vinbär, äpplen och lingon började mogna. Tyvärr kom vi av oss rejält mitt i allt och plötsligt fanns ingen tid för bär. Med påföljd att det är sorg här i huset nu. Min son har nämligen tvingats äta potatisbullar och bacon, UTAN lingonsylt. Ja, det är ett uppväxttrauma och nej, man köper inte på affärn om det inte är absolut nödläge.

Lingonsylt gör man själv eftersom bären finns precis bakom knuten, det är mitt resonemang. Men om lingonen hinner gå upp i rök, eller förmultna eller vad de nu gör innan man kommer ut, ja då är det svårare.

Som nybliven hundägare är det lätt att finna motivation till skogsrundor men lingon är det dåligt med sedan en tid tillbaka. Idag hittade jag fem stycken. Rocky fick två och jag tre.
Tur att det finns andra som plockar och kan rädda upp lingonsituationen. Tack vare marketplace är lagret snart påfyllt igen och ingen ska behöva gråta över utebliven sylt i vinter.

På äppelfronten går det också trögt med egen plockning. Men se då har man grannar som kommer med kassar. Jag tog in lite till en laddning kräm och mos men huvudsakligen är det faktiskt kornas och småtjurarnas godis.

De älskar det när de väl fått smak på härligheten. Sött och gott.

Lycka är en äppelfest mitt i veckan.