Ett vackert gammalt sanatorium, en modern hälsohelg och några dopp i både bassäng och surhål. Det här var något jag behövde och verkligen uppskattade oerhört mycket.

Mjuk i hyn och ganska pigg vaknade jag denna måndag. Jag har haft en fantastisk helg i kontrasternas tecken. Under tre dagar har jag bott på ett slott men sovit på sjukhuslakan. Ätit fantastiska måltider men inte sett skymten av kött, vin eller godis. Har vandrat uppfriskande morgonpromenader men även trampat i surhål på en myr så jag fick stoppa plastpåsar i skorna när jag kom tillbaka.

Kort sagt, precis vad jag behövde.

En och en halv timme från oss, mot Sollefteå, ligger Österåsens hälsohem. Eller Livsstilsmedicin Österåsen som det heter nuförtiden. Under tidigt 1900-tal var det ett tbc-sanatorium, ett av tre som byggdes av kung Oscar II och hans fru Sophia. Förr vårdades lungsjuka från hela Norrland här, samt patienter från andra delar av landet, särskilt de som var intresserade av kultur eller jobbade i den sektorn. Överläkarparet på stället hade nämligen filosofin att sjuka människor inte bara behöver vård och bra mat utan även näring för själ och sinne. Vackra miljöer var en sådan sak, konst på väggarna, böcker och möjlighet till utbildning var annat som de förstod att erbjuda sina patienter.

Med tiden kom vaccin och penicillin och tuberkulosen drog sig äntligen tillbaka. Sanatoriet blev konvalescenthem och ett regionägt hälsohem för personer med reumatism, astma och liknande. Numer är verksamheten inriktad på all möjlig livsstilsbaserad vård. Man man komma dit på remiss för att få hjälp med bättre mat, motion, tobaksvanor eller hantering av smärta eller stress. Allt med hjälp av regionanställd personal och personligt anpassade vårdprogram.

Man kan också göra som jag gjorde. Boka en temahelg och komma dit och plocka russinen ur kakan. Vila, vara med på aktiviteter, äta gott och nyttigt och njuta av den otroliga miljön. Jag var där från fredag till söndag och jag måste säga att det var bland det bästa jag gjort. En unik känsla av att faktiskt vara påfylld istället för dränerad efter en helg hemifrån.

Den här helgen har jag nästan bara umgåtts med mig själv och det var så läkande. Vi var en större grupp och alla var trevliga men jag behövde verkligen vila från intryck och socialt ansvar. Därför var jag ute och sprang och promenerade själv, styrketränade badade infraröd bastu och flöt runt i en varm bassäng helt ensam. Jag läste under en filt på en sorts altan och åt mina måltider sakta och i tystnad.

Finns bara ett ord. Underbart.

Här är några fler bilder. De får avsluta inlägget tillsammans med ett tack till alla som hjälpte Danne i helgen så jag kunde fara iväg. Det har varit djurskötsel, markservice, maskintvätt och en massa annat som jag inte behövt bekymra mig det minsta om.

Här är byggnaden, eller ska man säga slottet. Läs mer HÄR om intresse väckts. Ett intressant stycke svensk historia tycker jag.

Det var mobil-”förbud” i allmänna utrymmen inomhus så jag har inte fotat så mycket där. Men omgivningarna gick inte heller av för hackor.

Massor av promenadvägar i skogen och vackra utsiktsplatser.

På söndag morgon tog det ett tag innan någon utsikt gick att se. Jag var ute tidigt och tog en riktig långvandring som startade i ficklampans sken och över nedfallna träd.

När gryningen kom nådde jag Majberget strax innan jag kom tillbaka till Österåsen. Där finns en stor gammal skidstuga, öppen för allmänheten och med gästböcker att skriva i, den första med anteckningar ända från fyrtiotalet.

Jag kunde läsa mig till att stugan var en sommarladugård som skänktes till Österås skidklubb 1938. Troligen ett välbesökt naturmål både då och nu.

Utsikten mot Ångermanälven.

Här går två älvar ihop. Den mindre Faxälven ansluter till den stora Ångermanälven. Själva hälsohemmet ligger långt uppe på en platå.

På sanatorietiden var frisk luft en stor del av behandligen (den svartvita bilden är från Region Västernorrland). Så kallade liggturer var obligatoriska ända ner till -15 graders kyla och de innebar att alla sjuka skulle vila ute i friska luften, inpackade med filtar, längs de långa altanerna, ligghallarna.

Bäddarna finns kvar och tänk att jag hittade den enda med dyna!

Om man går mycket, och deltar i vattenpilates, yinyoga, handbehandlingar och gympass, då måste man även vila. Med jacka, dubbla byxor och en filt var det bara att njuta. Av livet, helgen, dessa gamla bäddars fantastiska komfort och av att inte vara lungsjuk.

Tacksamhet!