Det mesta i nybygget funkar bra och som förväntat. Men när bädden växte i bakkant fick vi ett ganska vanligt problem. Djuren började hoppa över mellan grupperna och det behövdes en förhöjning.

Att tjurarna hoppar mellan grupperna är ett bekymmer i sig. De blir för många, för få, blandade storlekar och ägnar sig åt en massa stök och maktkampande. Men det är också farligt eftersom de kan fastna på grindarna om de inte kommer över riktigt. Då hänger de där, med grindröret bakom revbenen och måste få hjälp att lyftas ner.

I hangarn har vi ett rör över grindarna men måtten i den nya hallen stämde inte för att göra likadant.

Danne köpte en avancerad proffslösning till en av grindarna som ett test. Eftersom det är för långt för ett enkelt rör måste det finnas som en ställning med stöd så förhöjningen hålls upprätt. Såhär ser den ut och den är bra men ganska dyr och inte bara att klicka dit.

– Det måste gå att göra på något enklare sätt, sa jag som alltid tror att det finns just ett enklare (och billigare) sätt. Jag föreslog ställningsrör och dito kopplingar men grindarnas rör var för grova för det. Sedan pratade vi lite löst om att testa en variant i trä och se här vad en händig karl kan åstadkomma.

Träförhöjning signerat Bergströms bygg. Hur bra som helst!

Ett test på den bakre delen av grinden mellan grupperna, där bädden är som högst, och hittills funkar det ypperligt.

Det som var mest besvärligt var att tjurarna försökte äta upp allt material hela tiden men nu verkar de har vant sig och insett att maten på foderbordet är bättre än tryckimpregnerat virke.

2 x 4 tum (jaja, 45 x 90 cm då) och klossar mellan rören så det blev stadigt.

Nu har den här förhöjningen suttit ett tag och ingen har än så länge hoppat över. Självklart är den inte lika hållbar som en i metall men att den sitter där gör faktiskt att de slutat försöka. Den behöver liksom inte hålla för hundratals kilo tjur utan mer ge en hänvisning om att alla ska hålla sig i sin grupp. Att det råder hoppförbud helt enkelt.