Om man vaknar med hög energi, intar en rejäl, näringsrik frukost och känner att nu, nu har man en bra dag framför sig. Då väljer förstås 33 kvigor att rymma, bara för man ska komma ner på jorden igen.

Det var i måndags och dagen började verkligen bra. Men vi hann inte mycket av morgonsysslorna förrän det blev tydligt att vi hade ett helt gäng knubbiga gangsterbrudar lösa på gårn!

De var överallt samtidigt, utspridda i små grupper och redo att ställa till besvär. Några genade över gräsmattan som Danne lagt ner så mycket jobb på och några andra drog till hangarn och rejsade på foderbordet så alla tjurar började vråla.

Ytterligare en liga tänkte dra till stan men ångrade sig tack och lov nere vid storvägen och vände hemåt igen.

Efter många om och men fick vi in dem igen och hur de kom ut vill jag inte ens spekulera i. Kanske var det så att någon av oss (läs jag) satt i sprintarna till grinden för dåligt? Eller så hade de bara bestämt sig och då är det inte mycket som stoppar en kviga. Eller trettiotre.