Tänk vad bra det kan bli när man fläker ut sina tvångstankar och delar med sig av de arbetsmiljörisker man lever med. Nu är det mycket mindre sannolikt att man får ögat spetsat i vårt diskrum.

Två smarta karlar hade samma idé. Och besatt kunskap om armering som gått mig förbi trots alla gjutningar jag varit med på.

Pinnarna  på hinkhållaren som jag berättade om härom dagen, som består av kapade armeringsjärn, är numera säkrade. Med små hattar gjorda för, ja just det, armeringsjärn. Det finns tydligen sådana, som är tillverkade precis för detta ändamål, att täcka vassa, utstickande järn så ingen gör illa sig. Hur enkelt? Jämfört med att ge sig ut och skaffa golfbollar och borra och hålla på?

Särskilt smidigt är det när någon kommer hem till en och bara löser allt medan man själv är på bokafton.

Tomas fixade biffen igår och jag är så glad och nöjd. Montering och limning ingick i servicen.

Tusen tack och se vad bra det blev!