Mina första rader är tänkta som en vägledning in i mitt liv och min syn på brukandet av naturen och landsbygdens roll i framtiden. Välkommen att följa mig på denna blogg.

Just nu är det mycket fokus på skogsbruk. Få har insikt om att människor har brukat skogen sedan vi klarade av att hantera en yxa och tämja en eld. Det är först på senare tid som brukandet blivit ifrågasatt. Kanske inte så konstigt när många människors enda koppling till skogsbruk sorgligt nog är en reklamfilm i mobilen i väntan på tunnelbanan. De flestas referenser till skogsbruk är hämtade hos olika så kallade miljöorganisationer vilket naturligtvis blir väldigt skevt.

En förhärskande bild av naturen är att den är ett slags väsen, en levande varelse som strävar mot en tillvaro i något slags balans. Ett status quo med optimal lycka och att de så kallade ”naturskyddarna” för dess spirituella talan. Naturen är mycket mer våldsam, komplex och egoistisk än så.

Livet i skogen handlar om två saker. Om döden och om livet. I skogen finns inget gentlemannaskap. Ingen tall släpper frivilligt mark till en gran. Naturens normala tillstånd kännetecknas inte av jämnvikt och frid. Naturen är inte ett museum.

En vanlig missuppfattning om naturen är att naturen under mycket lång tid inte varit i människans våld. Men hela vårt landskap, detta sköna vackra land, är inte ”naturligt” i den meningen utan skapat av mänsklig hand under årtusenden. Det du ser, skogen, har någon skapat. Det finns en medveten tanke bakom nära nog varje träd. Landskapet är precis som det antyds ett skapat land.

Ta det lugnt

Föreställningen att hela ekosystem kollapsar och tar med sig allt liv, inklusive oss själva, är en myt som har mycket lite med verkligheten att göra. Vi hade inte funnits i dag om den tesen stämde. Den funktion naturen har slutar inte att fungera bara för att sammansättningen av naturen förändras. Ett ekosystem är nämligen ingen organism som förblöder om den mister en del. Den bara ombildas i nya former och det är lätt att glömma att en av människan påverkad natur kan vara mycket vacker och hålla stor biodiversitet med många växter och djur. 

I dag upplever många skogsbönder att brukandet av marken blivit alltmer problematiskt. Det är med skog precis som med bilar. Du kan äga många men har de körförbud är de inte till någon större nytta. På flera platser är vi redan nu nära den gräns där meningsfullt skogsbruk inte längre är möjligt på grund av regleringsiver och de kostnader den för med sig.  

Marginalnyttan för miljön av ytterligare produktiv skogsmark som inte får brukas minskar för var dag. Exempelvis håller länet för Sveriges största midsommarfest, Dalarna, sakta på att tyna bort och avfolkas på grund av att meningsfullt bruk av naturen blivit allt svårare. Och man kan fråga sig vad miljönyttan var i Jokkmokks kommun, som förlorat en fjärdedel av sin befolkning på 25 år, när man gick från 65 procent skyddad från brukande till 75 procent? 

Drivkraften att bruka skog kan vara mycket stark. För egen del kopplar den tillbaka till min uppväxt som handlade så mycket om skogen och skötseln av den. Kanske är det därför jag reagerar starkt när personer ofrivilligt fråntas sin skog. De fråntas en del av själen. En del av deras identitet, deras minnen och framtid. I det fördolda pågår ett ställningskrig. Vem ska få bestämma hur enskilda individer ska få bruka sin skog? Brukaren själv eller tjänstemännen och politikerna?

Minst en gång i månaden ringer någon till mig och gråter. Det är oftast människor som inte längre är mitt uppe i livet. Människor som ser tillbaka på sina liv. Det handlar om att de upplever att de förlorat den största skatt någon människa kan äga. Det vackraste och största har tagits ifrån dem. Det som skulle göra att de så småningom, när den dagen kommer, skulle kunna somna lyckliga. Men tiden fram till den dagen fylls i stället av förtvivlan. Det de förlorat är sin frihet. Frihet – att tala. Frihet – att tänka. Frihet – att agera. Frihet – att äga sin egen skog.

Det är inte anständigt av Sverige att människor tvingas äta lugnande medicin på dagarna och sömnpiller på nätterna på grund av hur semistaten behandlar de som brukar naturen. Det är inte värdigt att semistaten själ skogar mot folks vilja. De som stulit friheten från landsbygdens naturbrukare är, på pappret, kunnigare än oss, kapitalstarkare än oss, bättre organiserade än oss och fler än oss.

Det stora hjärtat

Men jag har sett något på landsbygden som jag inte sett i staden. På landet finns det ett stort hjärta för vårt sätt att leva. Ett varmt bultande hjärta för sin nästa. En moralisk kompass som är fantastiskt. Ett hjärta för måttfullhet och för en tilltro på en framtid. Med det hjärtat kan landsbygden inte förlora den match som nu utspelar sig. Där stad ställs mot land. Politiker mot landsbygdensfolk.

Det är fel att tro att inte landsbygden kan klarar sig själv. Tro inte att vi är svaga. Tvärt om. På landet vet vi fortfarande hur det är att blöda. Där tas inget för givet, speciellt inte när det kommer till att bruka naturen. Den skog som ena dagen är värd flera miljoner kan var helt värdelös när staten hävdar att den måste övertas av det allmänna.

Vi näringsidkare som brukar vår natur måste tillåtas att behålla mer av den avkastning som jorden och skogen ger. Vi måste tillåtas utveckla våra företag. Vi måste kunna bo kvar på våra gårdar. Företagsamhet på landsbygden gynnar hela samhället inte bara de lokalsamhällen som nu håller på att dö. Det finns mängder med enkla sätt att göra skillnad. Men för att få gehör för dessa måste fler inse att landsbygden och dess gröna företag är viktig för hela landet. Debatten måste liksom få markkontakt och kanske blir denna blogg en länk i den kedjan?

Jag heter Rickard Axdorff, tack!
twitter.com/axdorff