I går satt jag nästan hela dagen framför datorn för att återigen försvara min rätt mot myndigheterna. Mina motparter är ytterst chefen för Enhet för vatten- och naturmiljö på Länsstyrelsen samt Trafikverket.

Det är minst sagt bekymmersamt att Länsstyrelsen i mitt län, en myndighet som är satta att kontrollera att bönder håller sig inom lagens ramar, medvetet struntat i att följa lagen själv. Deras agerande gynnar en intern ide och missgynnar lantbrukarna. 

Ingen ersättning

Detta ärende har kostat mig mycket pengar som jag aldrig får tillbaka. Systemet är egendomligt nog riggat så. Att om du ska försvara dig mot statsapparaten i förvaltningsdomstol när de gör lagöverträdelser som ger dig förmögenhetsskador får du som regel ingen ersättning även när du vinner.

Det tragiska är att tack vare att jag har förmåga och möjlighet att bestrida lagvidriga beslut från dem som ska upprätthålla lagen kommer jag troligen även i framtiden kunna bruka min mark. Men det är många som inte orkar eller kan hävda sin rätt och de är körda på förhand.

Kort beskrivning 

Jag ska kort beskriva det beslut, ett av många myndighetsövertramp, som denna gång drabbade mig. Resultatet av beslutet som jag temporärt fått stopp på skulle i grova drag blivit att Trafikverket genom höjning av befintlig väg fått den underhållsfri, Länsstyrelsen fått en gratis våtmark och jag, markägaren, skulle fått obrukbara marker utan ersättning!

Bakgrunden är denna

Trafikverket vill höja en liten befintlig väg avsevärt för att den inte ska fungera som breddavlopp vid höga vattenflöden. När vägen höjs kommer den att fungera som en dammvall. Detta får till följd att tidsfönstret för skötseln av mina ängsmarker uppströms förkortas avsevärt. Marken är en så kallad starrmad som översvämmas årligen och det sker både bete och slåtter där. Vissa år, när det är höga vattenflöden, rinner vattnet från ängarna över vägen och ut i ån. Detta är traditionell ekologisk kunskap som vi kulturbärare vetat om i alla tider. 

Men Länsstyrelsen och Trafikverket kommer fram till en och samma sensationella slutsats. De anser att höjningen av vägen inte att betrakta som vattenreglerande vattenverksamhet i våtmarksområde. Enligt dem är det uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadats genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena. Fritt fram att höja vägen således. Den myndighetsutövande parten kan naturligtvis Miljöbalken och vet att uppenbarhetskriterierna ovan inte stämmer. Men de båda verkar hoppas på att markägarna inte orkar eller har råd att överklaga deras beslutet.

Vann i domstolen

Jag har naturligtvis överklagat beslutet till Mark- och miljödomstolen. Domstolen ger mig rätt i att myndigheterna feltolkat Miljöbalken till sin egen fördel. Nu är vi inne i en ny vända där Trafikverket gjort ytterligare undersökningar som snarare stärker än försvagar mina ståndpunkter.

Fasansfullt

Jag tycker systemet är fasansfullt och det verkar utnyttjas på flera håll. Det tycks dessutom finnas en rädsla, troligen befogad, för repressalier bland oss som brukar naturen när vi försvara våra rättigheter gentemot myndigheter. I ett större perspektiv skrämmer den rädslan mig mer än överträdelserna.