Idag har vi haft möte med vår vägsamfällighet. Vi har även avhandlat bredbandsfrågan. När framtidens infrastruktur, snabb uppkoppling på internet, utanför kommersiella lönsamma områden ska lösas lämnas frågan över till pensionärer i vägföreningar. Det är skandal.

Under mycket trevliga former har vi i kväll haft vägsamfällighetsmöte. Det handlar alltså om en förening som sköter en väg. För så fungerar det på landet att den jätte tutte som många lite mer centralt boendes kallar staten eller kommunen inte ställer upp jämt och ständigt. Och då får man fixa saker själv.

Under dagens övningar har alltså samtalat om bredband avhandlas, igen. Vi vet redan att nuvarande kopparlina som förser oss med ADSL ska kopplas ner. Vi vet också att ingen annan löser våra problem åt oss. Förhoppningen denna gång är att när energibolaget gräver ner den luftgående ledningen så ska någon aktör passa på att lägga med bredband på samma gång.

Själv tycker jag att det är skandalöst, eller egentligen pinsamt, att inte bredbandsfrågan löses centralt. Efter vår byväg är nära hälften beroende av uppkoppling för sitt företagande. Den andra hälften tycker att samhällskontraktet borde gälla även dem. Att bo på landet ska inte behöva innebära att man blir bortkopplad från hoppet om en framtid.