Här kommer det första inlägget om varför jag anser att det är en god ide att sälja Sveaskog till folket. För mig handlar det om att resurserna på landsbygden i större utsträckning bör ägas av människorna som bor där därför att det gör hela landsbygden mindre beroende av andras goda vilja. Genom att sälja statliga Sveaskogs markinnehav i mindre marklotter kan man förstärka arbetstillfällen, företagande, självrespekt och samhällsservice på landsbygden.

Att sälja den produktiva arealen är en reform som både stimulerar den landsbygd som allt för länge åsidosatts och stärker landet som helhet. Reformen förbättrar landsbygdens självförsörjning och lokalbefolkningars möjlighet att bo kvar vilket sammantaget är bra för landet som helhet.

Landsbygden utarmas. Jag ser hur infrastruktursatsningar uteblir, förlossningsvården läggs ned och småkommuner kämpar med att få budgeten att gå ihop. Detta trots att en väldigt stor del av primärproduktionen sker i glesbygdskommuner. Denna utarmning är staten genom Sveaskog en bidragande orsak till. Beslutet att sälja Sveaskog är således att låta landsbygden sätta igång att leva. Valet att inte sälja Sveaskog blir således att låta landsbygden fortsätta dö.

Fördelarna för landsbygden med försäljningen är många. Högre regionalt BNP, större lokala skatteintäkter, säkerställande av industriråvara, fler som försvarar äganderätten samt större företagsamhet på landsbygden. Möjlighet för landsbygdens befolkning att utveckla sitt företagande men även möjlighet för fler att sälja sina trista liv i städerna och flytt tillbaks till sina rötter.

Genom en utförsäljning är det fullt möjligt med 50 000 nya skogsägande företag i landet samt mängder med befintliga lantbrukare som kan öka sina anläggningstillgångar. Försäljning av Sveaskog bör kunna inbringa uppskattningsvis 60 till 80 miljarder till statskassan vilket borde återföras i form av vägunderhåll, bredband, ännu ej ersatta skulder för markintrång med mera.

Att inte sälja Sveaskog är en direkt provokation mot människorna på landet. Allt som behövs för att möjliggöra utförsäljningen är politisk handlingskraft. Frihet är inget man får, det är något man tar sig. Så, mest troligt handlar utförsäljningsbeslutet om politisk självbevarelsedrift. Att motverka miniskors frihet kommer kosta många förlorade landsbygdsröster i nästa riksdagsval.

I serien om Sveaskogsfrågorna kommer nästa blogginlägg handla om ”Sveaskog och LRF-frågan”.