Denna blogg blev ju nästen hetare än branden, varför jag väljer att uppdatera den på slutet.

Ett stort mörkgrått bolmande moln mötte mig när jag skulle hämta dottern på fritis. Fan, fan , fan det brinner efter järnvägen. Full gas och samtal med frun om att hon får hämta dottern för att sen ringa ut folk och skriva på sociala medier att det är ”fara och färde”.

Eftersom jag är uppvuxen i en familj som när nog likt en tradition använt sig av elden för att bruka landskapet har jag fått en viss kunskap. Det har inte alltid gått bra så en del lärdomar har kommit den hårda vägen. En lärdom är att agera tidigt och att få folk ur stugorna beväpnade med krattor, världens bästa vapen mot eld.

Eftersom jag var ”obeväpnad” snodde jag två krattor i ett garage i byn som höll på att brinna upp. Dessa krattor är så att säga döda nu. Branden höll på att gå över ett motionsspår och rakt in i grannbyn. Med hjälp av en pensionär och en glad engelsman stoppades branden vid motionsspåret.

Sen kom det en terränggående brandbil med två fryntliga starka gossar. Sådana där som gör att man inser att den bästa tiden för en annan har passerat. Då stod det klart att branden höll på att glida oss ur händerna på andra sidan järnvägen. Där är det gammal skog och branden höll på att gå upp i träden. Gossarna insåg att de borde omgruppera till det området. Med lite lokalkännedom gick det smidigt. Väl framme möttes vi av fler människor som bekämpade branden. Vinden tilltog och hade inte vattnet kommit fram då tror jag inte vi som slet hade klarat av att stoppa eldens framfart.

Det var nu i ett läge när det började pratas om evakuering av folk och fä. Hur det ser ut, vilka som bor var och så vidare. Samtidigt talades det om att en helikopter skulle komma och hjälpa till med släckningsarbetet. Visst hopp tändes för att släckas då beskedet kom om att helikoptern inte kunde hjälpa till eftersom en drönare flög runt och filmade. Jag sitter nu i telefonkö till polisen för att anmäla lokaltidningen Nerikes Allehanda då det var deras drönare hindrade släckningen.

Tillslut försvann drönaren varpå helikoptern kunde brandbekämpa, mängder med goda människor sprang runt i små grupper och släckte. Det var sju brandbilar och minst 14 brandmän som hjälptes åt. När jag tittade till branden i natt så var brandmännen kvar och släckte de mindre eldarna som blossade upp.  

Vi klarade oss med ren förskräckelse från en stor brand denna gång. Branden spred sig inte till mina marker. Det kunde slutat riktigt dåligt. Efteråt visade det sig att tåget tänt bränder på en sträcka av flera mil. Att inte SJ har någon brandbekämpade enhet som går på räls är en gåta. Brandmännen har redan fått beröm. På landet får brandmännen applåder och beröm när de kommer. I stan har jag läst om att de kastar stenar och bensinbomber på dem i stället. Vi fungerar nog annorlunda på landet och vi ställer upp när det behövs. På landet bor förståndet brukar jag säga. Det stämde även igår kväll.

Som vanligt var min dotter på åtta år med. Servade folk med vatten och hjälpte till med vad hon kunde. På något sätt har nu traditionen med en relation till bränder vandrat till nästa generation. Jag ler lite för mig själv, vad är arv och vad är miljö. Nåväl, nu återstår eftersläckningsarbetet.

Uppdatering:

Jag har nu upprättat en polisanmälan. De som tog emot ärendet har meddelat mig att de i samråd med befäl har skapat ett ärende hos lokalpolisen i Örebro. Lokalpolisen är ombedd att ta kontakt med räddningsledare för att få mer information kring gårdagens händelse och därefter göra en anmälan utefter det som kommer fram. Sen kommer lokalpolisen att återkoppla till mig om vad de gör med ärendet och vad som händer. Direkt efter polissamtalet ringde jag till tidningens ansvariga utgivare och förklarade för denne att en polisanmälan är upprättad. Närkes Allehanda menar å andra sidan att de visserligen var på plats och att de visserligen tog bilder men om någon drönare störde släckningsarbetet så var det i alla fall inte deras drönare vilket, som vid alla polisanmälningar, återstår att få reda på vid en eventuell utredning.