Jag är en av ledamöterna i Jägareförbundets förbundsstyrelse (SJF). Som ledamot frågar jag mig ibland varför just jag valts in. Svaret blir nog på grund av vad jag gjort och vem jag är. Flera av mina tidigare ”spaningar” har nämligen visat sig slå in. Jag tänker bland annat på hur utskrattad jag blev när jag i riksmedia hävdade att tjädrar kommer stoppa skogsbruk långt innan så blev fallet.

Sen gammalt har vi en lagstiftning som är till för att skydda folket från staten. Men idag förefaller det som om att lagen allt mer används för att skydda staten från folket. Man har vänt på intentionen. Jag tänker först och främst på äganderätten, rättsstaten och yttrandefriheten. Utvecklingen är inte acceptabel i en demokrati.  

Rädda älgen!

Nu börjar en kampanj från SJF med namnet ”Rädda älgen”. Som jag väljer att se på frågan handlar kampanjen även om att rädda något större än bara älgen. Det handlar om att rädda landsbygdens möjligheter att fatta egna beslut. I någon mån drar SJF en lans för den fria människans möjlighet att påverka sin egen situation.

Älgförvaltning och en mängd andra saker ska bestämmas lokalt av de som berörs. Av markägare, jägare och även andra berörda som bor på landet. Att ropa på statlig styrning för att få till förändring där så behövs tror jag är en dålig strategi. Det gäller inte bara älgen utan går som en löpeld genom hela samhället. Den överstatliga inblandningen i allt mer funktioner i samhället är en utveckling som jag räds över.  

Vi lantisar är i minoritet och behöver gemensamt kämpa mot denna trend vilket redan sker i olika typer av uppror. Möjligen är det på grund av min aversion för ökad statlig klåfingrighet och försvaret för den enskilde som gjort att just jag blev ledamot i SJF, vem vet?