Det slog mig en morgon att om hunden är människans bästa vän så är kanske hästen den som mest liknar samhällsmedvetandet i detta land just nu. Endast en liten krok i boxen skiljer dem från att komma ut i frihet men de stannar ändå lydigt kvar i sin box.

Några av er kommer säkert ihåg Tage Danielssons film ”Släpp fångarna loss, det är vår! Filmen i sig var ett inlägg i liberaliseringen av kriminalvården på 70-talet. Humor ska man inte ta lätt på sa farfar. Möjligen vet han inte hur rätt han hade. Själv lyssnar jag ibland till komikern Aron Flam. Han har  judiskt ursprung och gläds över att hans snopp just nu är det viktigaste i samhällsdebatten. Detta i konkurrens med andra mindre detaljer om landsbygdens kollaps osv.   

Kvar i hagen

Hästarna går hela dagarna innanför två små el-trådarsom de lätt kan hoppa över. På kvällarna står de i sina boxar som de lätt skulle kunna sparka sig ur.  De skulle kunna uppleva en helt annan frihet på andra sidan, med de stannar kvar. Men om staketet helt går sönder, om det av en eller annan anledning blir olidligt i hagen, eller om boxdörren inte är stängd då ger de sig ändå iväg. Detta alldeles oavsett om det är en värld där ute som de inte förstår och där ett långt och lyckligt liv är högst osannolikt så ger de sig iväg.

På nått sätt tror jag att vår samhälle, vi som står utanför makten det vill säga, allt mer liknar hästarna. Vill makten ha kvar hästarna på insidan av staketet föreslår jag att makten gör klokt i att fråga några bönder om hur djurhållning av olika kreatur fungerar.

”the rain in Spain falls mainly on the plain”

Här är ett litet klipp från filmen ”Släpp fångarna loss, det är vår”  https://www.youtube.com/watch?v=9jNwhit5xVc