Efter utsläpp av hästar och kontroll av övriga djur går jag förbi en liten damm. Den hade växt igen rätt rejält så jag tog bort översta skiktet för något år sedan. I morse låg isen på dammen om än ett tunt lager.

Det fick mig att tänkta på min pappas farfar. Han hade en anordning mitt i dammen. Den bestod av en pinne som hade bankats ner i jorden. På toppen av pinnen satt en ankarled och på den en till pinne. Konstruktionen bildade ett ”L”. Själv stod han i mitten och gav fart på denna enkla karusell. Längst ut på pinnen höll de skridskoklädda barnen sig fast och skrattade av glädje.   

Arv

Arv handlar inte endast om pengar och rikedom. Arv handlar minst lika mycket om berättelsen om tidigare generationer. Om deras vedermödor. Att man ärver en skildring över en plats. Arvet är en berättelse om glädje och sorg. När jag berättar detta för min dotter blir vi en del av historien. Denna historia blir i sin tur en del av evigheten så länge den berättas eller nedtecknas.

Detta är en av anledningarna till att äganderätt och människors oinskränkta rätt att äga besluten över sin egen egendom är så viktig och så central. Detta är också anledningen till att jag tycker kolossalt illa om när staten ska bestämma över mina gärningar eller min egendom. Det handlar helt enkelt om att de tar sig friheten att stoppa den historien som skulle blivit en del av evigheten.

Om du är en sökande person och letar efter evigheten så kan den finnas i en liten damm bakom en rödmålad ladugård på landet.